Det nya länet

Nya tider, gammalt län.

2010-03-12T10:23:00.007+01:00

När jag började min utbildning till Eldistributionstekniker för ca 14 månader sedan var jag säker på att när jag går ut är det bara att välja och vraka bland jobben. Med den medelålder som råder i branschen och det faktum att elektrisk infrastuktur är både känslig och väldigt nödvändig i det samhälle vi skapat åt oss, blir det en barnlek att hitta ett utvecklande och skojigt jobb!

Sen kom konjunkturnedgången, och de stora kraftbolagen drog åt sig tentaklerna likt sniglar som du lyfter upp från marken. Inte ens alla redan anställda fick följa med in i skalet. På det hela taget ett ganska otacksamt läge att kliva ut på banan som nyexaminerad elmontör. Men trots den håglöshet och ganska molokna stämning som rått i klassen på sistone har jag goda förhoppningar om att hitta mig en väg som passar.

I onsdags hade vi examensmiddag och utdelning av betyg och även två stipenider - ett för bästa betyg och ett för bästa examensarbete. Jag kan med stolthet meddela att båda gick till vårat hushåll! Simon plockade hem det första, och jag tilldelades det senare. Det känns väldigt skojigt! Dessutom underlättar det min ekonomiska situaton.

Givetvis lyckas de stava fel till efternamnet. Är det inte två 't' så blir det ett 's'.

Nästa vecka bär det av mot Värmland med flyttlasset, och jag kommer åter att bli värmlänning enligt folkbokföringen. Dock kommer jag ganska omgående styra kosan mot Malmö, där min kärlek huserar. Den 22e har jag bokat en biljett söderut. Huruvida jag kommer att bosätta mig där permanent eller om det bara blir en längre visit är inte fastställt, och beror helt på var jag hittar en försörjning jag trivs med. Malmö och Karlstad är mina primära sökorter numera, men skulle en intressant och utvecklande möjlighet visa sig någon annanstans är jag öppen även för det. En förutsättning är att avståndet till Malmö och Värmland är överkomligt.

Nu kan du välja apotek.

2010-02-28T11:23:00.010+01:00

Rubriken på mitt inlägg är identisk med rubriken på en artikel jag just läst i Sörmlands läns landstings tidning Din Hälsa (nummer 1/2010), som dimper ner i vårt hushåll med jämna mellanrum. Jag låter artikelns ingress ställa frågan:

Hur påverkas du av det nya apotekssystemet?

Ingressen svarar direkt:

Det enkla svaret är att det väljer du själv!

Hurra! Jag väljer själv!

Men vad innebär egentligen detta enkla svar? Låt oss syna resten av artikeln. Jag har här valt att ta upp de saker som enligt artikelförfattaren förändras i och med att vi får en uppsjö nya aktörer på apotekssidan.

Till en början kommer den största skillnaden vara nya arbetskläder på personalen och nya påsar. Men

med tiden kommer utbudet av receptfria varor förändras och tjänsteutbudet kring läkemedel och hälsa att variera.

Min spontana reaktion på ordet "variera" blir i detta fall att byta ut det mot "försämras". Men vet ni vad, det gör inget, för redan i nästa mening finns lösningen, om du skulle råka vara missnöjd med just ditt apoteks utbud:

För dig som kund är det bara att välja.

Stanna hos ditt gamla apotek om det känns tryggt, men

vill du ha ökad tillgänglighet finns apotek med generösa öppettider.

Där har vi det igen, det är så enkelt! Så om du bor i Vålberg (några mil utanför Karlstad) och är missnöjd med utbudet hos Kronans Droghandel - som tar över Apoteket Myran - är det bara att ta bilen eller bussen in till Karlstad där det finns ytterligare fyra ägare på sammanlagt nio apotek. Kanske har någon av dem det utbud du söker? Det är precis så enkelt som det låter!

Eller du kanske bor i Bjurholms kommun i Västerbotten? Ingen oro, skulle Apotek Hjärtat inte ha vad du söker finns Kronans Droghandel i Vännäs, endast tre mil bort. Är du riktigt kräsen är det ynka sex mil in till Umeå, där de flesta kedjor finns representerade. Även här kan du alldeles själv välja om du vill ta bilen eller åka buss!

Okej, det låter ju bra, att det kommer finnas så många inriktningar och variationer i utbud och öppettider. Dock har de alla en sak gemensamt. Det är att

de måste ha minst en farmaceut på plats när de har öppet. Det betyder att du alltid får en trygg och säker expedition av ditt recept.

Jag sitter här och häpnar över lyxen, en hel farmaceut per apotek? Är inte det bara för bra? Och denne ska se över alla recept som expedieras? Fantastiskt, men riskerar det inte att ta lång tid? Nog är det väl okej om någon av de anställda utan utbildning behandlar vissa ärenden emellanåt? Så det går lite smidigare, menar jag.

Nu kommer jag till den första egentliga nackdelen:

Bokning av varor kommer inte att göras mellan olika kedjor.

Men det finns en lätt lösning även här:

Vet du att din medicin normalt är svår att få tag på kan du be det apotek du går till att lagerhålla varan.

Jag tycker det är fint hur de är mån om att vi ska få känna oss viktiga i processen. Här har du chansen att känna dig som en logistiker inom läkemedelsbranschen, och få (om än högst begränsat) ansvar över lagerstatusen på ditt apotek.

Apropå delaktighet kommer jag nu glida över på licensläkemedel. Det är läkemedel som enbart kan säljas mot så kallad licens.

Tidigare har det inte spelat någon roll vilket apotek som haft licensen. Alla apotek har ingått i samma kedja. I framtiden behöver du som får licensläkemedel komma överens med läkaren om vilket apotek, eller hos vilken kedja, du i normalfallet hämtar dina läkemedel.

På ett enkelt men finurligt sätt har du återigen gjorts delaktig!

Många gånger är apoteken på sjukhusen de som har flest licenser och också bästa förutsättningen till lagerhållning. Men alla kanske inte har så lätt att ta sig till ett sjukhus. Här utvecklas säkert lösningar framöver.

Detta avslutande citat skulle kunna stå okommenterat, men jag måste ändå få trycka på den underbara framtidstro och optimism som den sista meningen brinner av. Sug åt er och ta den med er in i den nya, enkla, apoteksvärlden, där DU väljer själv!

---

Undrar du vem som äger ditt apotek? Kolla här.

Klungan och jag.

2010-01-18T22:12:00.005+01:00

Nu har skäggprojektet pågått i ungefär fyra och en halv månad. Det börjar märkas. I helgen var jag i Nyköping och hängde med fina vänner, samt blev klippt. Hockeyfrilla. Jag går från mittbena till hockey, två frisyrer som för bara några år sedan stod högt på min lista över fulast möjliga. Håhåjaja, det är fint hur en kan överraska sig själv.

Tror ni jag får komma med i gänget?

För övrigt kan jag nedan presentera den bästa skyltdockan någonsin. Njut, och begrunda hur skaparen tänkte. Jag föreställer mig en person som aldrig i hela sitt liv haft ett leende på läpparna, och nu ska ge sig på att skapa en skitnöjd docka. Det gick bra.

Jag vill köpa allt han har på sig. NU!

Brev.

2009-11-02T18:23:00.005+01:00

Idag fick jag direktadresserad post från ett kreditinstitut som kallar sig SevenDay. De skickade med ett svarskuvert som är tänkt att använda till en låneansökan som de bifogade i brevet. Tydligen är de specialister på utlåning utan säkerhet. Jaja.

Först hade jag tänkt slänga skiten, men kom på bättre tankar. Efter lite funderande, klippande, klistrande och påhejande från vänner stod följande svarsbrev färdigt:

Råvaran är blandade tidningar från återvinningen, och det brev SevenDay skickade mig. Kändes extra skoj att använda deras eget material. Faktum är att det var deras mening "Behov av pengar kan dyka upp när som helst, sju dagar i veckan" som fick mig att inse möjligheten att byta ut ordet "pengar". På den vägen är det. Även den käcka lilla dubbeluppmaningen att kolla in baksidans låneexempel är från brevet. Själv valde jag ett annat baksidemotiv:

Två filmer.

2009-10-12T20:17:00.006+02:00

Jag kan spela in korta och kassa filmer med min mobil. Här är två av dem. I den första fångar jag en rallybil som drar förbi. Svenska rallyt var nämligen i stan häromdan, och Simon hade en vän som deltog. Så han, Jonatan och jag drog till den sträcka som skulle köras härnäst. Tänk att jag behövde flytta från Värmland för att gå på rally, när vi haft transportsträckor förbi vårt hus så länge jag kan minnas. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge, för Simon och jag skulle sjunga på en konsert med gospelkören vi är med i. Dock var hans vän en av de allra sista bilarna vi hann se, så det kände kul, även om en ser varje bil i typ 2 sekunder, vilket ni kommer få erfara:

Den andra filmen är tagen i somras, när jag var ute och lekte i regnet med systerson H. Svaret är förövrigt ja på frågan jag ställer, om någon undrade:

Pakten.

2009-09-29T22:59:00.003+02:00

Efter min senaste praktik vart jag less på att hålla på och raka mig hela tiden. Slug som jag är förledde jag mina kollektivkamrater in i en skäggpakt. Ingen rakning innan nästa praktikperiod, vi ska ju ändå bara plugga. Ansning av mustasch tillåten. Skägg som hänger ner över munnen går bort.

Grattis omvärlden!

Nattankar.

2009-09-10T03:00:00.002+02:00

Jag vaknade nyss, och kunde inte somna om. Detta var vad jag insåg.

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Så skrev Paulus till Korintierna (1 Kor 13:13). Till oss andra la han till ytterligare en bisats:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken, så länge den inte står i vägen för tillväxten, krigföringen, homofobin, nationalstaten eller kristendomens seger över alla andra religioner."

Eller?

Kärt återseende.

2009-08-27T17:52:00.005+02:00

Igår träffade jag Stor-Hannes, som han numera lämpligen benämns i kretsarna kring min systerson. Det utvecklades till en mycket lyckad afton. Vi promenerade över Södermalm för att anlända till färjan över till Hammarby Sjöstad. Hannes underhöll med arkitekturfakta uppblandat med tips på restauranger, bland annat pekade han ut en som gick i linje med hans etiopiska höst. Samtalet rörde sig även kring ämnen som politik och framtidstankar av det mer individuella slaget.

Tvärbanan (som jag älskar att åka) och t-banan tog oss sedan tillbaka till Söder och Hannes lya. Det är konstigt att hans trapphus är en galleria. Efter en utlovad enklare husesyn övergick vi till Mario Tennis på Kuben. Tankar och samtal gled automatiskt norrut och till svunna tider. En ömsesidig hyllning av Bomberman Generation och våra Golden boy-turneringar tog vid, och den mediokra bubblaren Bomberman Jetters sågades enhetligt i samma goda anda.

Ni undrar såklart hur det gick i tennisen? Själv hade jag bara spelat det kanske någon gång innan, medan Hannes hade plåster på tummarna av den senaste tidens nötande. Således körde han över mig i första matchen. Han spelade Daisy (det "levande" exemplet på att skaparnas fantasi när det kommer till kvinnliga karaktärer är högst begränsad - en brunhårig Peach) medan jag valde Koopa Troopa, en betydligt mer fantasifull Sköldpadde-anka, och klassisk kanonmat i de mer traditionella Mariospelen. Eftersom "snabb" var Koopas specialitet tänkte jag det var lämpligt för en novis som undertecknad. Det hjälpte föga.

Till revanschen valde jag Wario, Marios tjocka och gula nemesis, som jag brukar äga med i Mario Kart. "Power" var hans specialitet. Hannes valde, om jag minns rätt, Shy Guy, en teknisk karaktär som han själv pratat ner inför förra matchen. Var detta måhända ett försök att göra oss mer jämspelta? Isåfall lyckades det, och en otroligt jämn 1-settare slutade 7-5 till mig! Det fick avrunda kvällen och jag for glad hem och la mig tidigt, som den knegare jag är. Förhoppningsvis blir det mer Hannes i mitt liv framöver.

Här kommer oxå slutet på inlägget, och jag vill i och med det presentera månadens ordvits (som vi körde förbi på E4:an idag):

"Ekmanbuss - Flexibussitet"

Nej nej nej.

Drömmen om S.

2009-07-24T21:37:00.002+02:00

Imorse drömde jag en dröm som satte sig sådär starkt i kropp och ande även efter uppvaknande. Den var längre, men jag tänker välja att börja återge den härifrån:

Jag är på väg ut från ett café, men ska först gå på toaletten. Grejen är bara att toastolen står framför disken i cafét. Jag sitter alltså och bajsar framför disken, och kommer först mot slutet på att det kanske är lite konstigt. Och tro inte att det är rymligt heller, Umebor kan tänka Tehörnans yta framför disken. Ni andra får tänka dryga metern. Folk kliver således i praktiken över mina knän, eller bökar sig i alla fall förbi framför dem.

Nu var det inte detta som satte djupa spår i mig, utan

jag lämnar inrättningen och beger mig ut i en närliggande park, och hänger under några träd. Plötsligt dyker en gammal vän upp tillsammans med några andra. Vi kramas länge, och medan vi håller om varann säger hon något i stil med "jag ska bräcka dig på söndag". Jag undrar vad hon pratar om, och det framkommer att en annan vän fyller år den dagen och att det som åsyftas är vem som kommer ha bäst present. Hon har förmodligen rätt, eftersom jag inte ens visste om bemärkelsedagen. Vi fortsätter hänga i parken, jag gör lite akrobatik i träden och hon spelar på nåt klaviaturinstrument. Tydligen lärde hon sig spela under sin tid i lumpen.

Här vaknar jag. Det kanske inte låter så speciellt, men grejen är att den här vännen och jag glidit ifrån varandra ganska ordentligt. Anledningarna är många och delvis höljda i dunkel (läs: jag har ingen aning om varför), men spänner från min personliga utveckling via en drös bitvis trassliga relationers påverkan på varann till skillnader i synen på aktivism och våldsutövande. Dessutom bor vi inte längre i samma stad.

Hursomhelst så fick den här drömmen mig att minnas vänskapen vi hade. Förtroendena, hålla-handen-samtalen, tilliten. Jag saknar det. Jag saknar dig.

10 viktiga saker hittills i sommar.

2009-07-19T18:00:00.008+02:00

Vilka 10 saker har varit viktigast för dig denna sommar? frågade en vän via MSN. Jag gillar frågan, eftersom den får mig att fundera över vad som är viktigt i mitt liv, vad som påverkar mig. Frågans formulering indikerar hittills denna sommar, så jag är ganska begränsad i tiden. Kanske lika bra det. Här kommer en liten lista utan inbördes rangordning (sorterade efter den färg jag kommer att tänka på när jag läser punkten, eller nåt).

* Frida och Jonas bröllop med efterföljande samkväm. Tommys tal och sång berörde mig djupt, liksom den korta men gripande vigselakten. Kärleksfullt.

* Maris möhippa. Fina människor och kärlek även här. Ord som berörde varmt riktades till och från Mari under dagen.

* Robo Rally. Tveklöst ett av tidernas bästa sällskapsspel, och högaktuellt i samvaron i hembyn.

* Lära-kännandet av min första vegetarianvän i stan. När vi träffades insåg jag hur skönt det var med åtminstone en till som skippar köttet, och som dessutom har en hel radda bra värderingar i övrigt!

* Gud och mina utforskanden av den egna tron.

* Att discgolfandet har återupptagits.

* Internskämten kring, och missbruket av orden "okynnes" och "mård" bland mig och mina vänner i Kattne.

* Hemvändarhänget i Värmland, med kära familjemedlemmar och vänner. Spel, bad, skratt, sommarcafé och upprensning på gården.

* I vänliga rebellers sällskap av Annika Spalde och Pelle Strindlund

* Samtal med Gud av Neale Donald Walsch

Varsågod!

Brottstycken ur ett Älvsbackaliv.

2009-07-14T10:54:00.004+02:00

När det regnar är det skoj att gå ut och plaska med systersonen! Kameralinsen gillar inte den fuktiga stämningen, men det ger en talande effekt.

H hittade en trasig plastboll, som jag använde för att skapa bubblor i vattenpölar, till hans höga nöje!

Boulekväll med gôbbera. Ett underskattat nöje i mitt liv hittills.

Bad vid klippera med familjen OP. Gräsmången (sjön) är en av favoriterna hemmavid.

Buss 300!

2009-07-06T10:09:00.002+02:00

När jag idag skulle kolla upp resvägar till Östanås från Stockholm fann jag först en sista-minuten med SJ till Karlstad. Ingen direkt märkvärdigt. När jag däremot kollar in bussar från Karlstad till Molkom på Värmlandstrafiks hemsida föreslår den inte enbart buss 400 (som är brukligt), utan även 401 och 300. Vad har hänt här? undrar jag, och tittar närmare i tidtabellen. Då visar det sig att vi numera har en busslinje som går direkt från Karlstad till Hagfors, via Östanås och Älvsbacka. Utan byte i Molkom. Utvecklingen går framåt!

För er som inte har koll på den här delen av Sverige kan jag berätta att Älvsbacka är en häftig socken norr om Karlstad, på gränsen till Hagfors kommun. Däremellan finns Molkom, ett samhälle där jag gått i skola och som även har kommunens närmaste mataffär från Älvsbacka sett. Ett beroendeförhållande som åtminstone vissa av oss Älvsbackabor betraktat med smått ogillande. Men som ni ser rör det på sig. Nu behöver vi inte längre stiga av i Molkom och byta buss, utan nu får Molkomborna kliva av buss 300, och vi kan sitta kvar (jo, jag vet, de har ju kvar två andra linjer, men ändå)!

Nästa steg: Eget postnummer. Frida, du får jobba på den. När du kommit upp dig ytterligare inom ditt företag vill jag att du lobbar för detta. Vad sägs om "660 66 Älvsbacka"?

Att ta ansvar.

2009-06-25T11:17:00.006+02:00

I söndags var jag på gudstjänst i en av frikyrkorna här i stan. Personen som höll i mötet sa en hel del bra saker om bland annat Johannes Döparen och hur hans enkla materiella livsföring och rika andliga liv var en förebild. Upprinnelsen till detta inlägg kom dock under predikan, som hölls av en annan person.

Denne inledde med att prata om vad han tyckte var en oroande snabb utveckling vad gäller abortfrågan. Att vi på enbart ett antal årtionden gått från att ha en lag mot aborter till att det nu ska vara närmast en "mänsklig rättighet". Själv oroas jag inte över den utvecklingen speciellt mycket. Varför han fann detta oroande vet jag ej, men min fördom utifrån vad jag vet säger mig att det handlar om att allt mänskligt liv är heligt. Vi är ju Guds avbild. Nu kanske ni tänker att det kommer följa ett långt resonemang om huruvida detta är sant eller inte, och vad jag tycker i frågan. Det kanske kommer nån gång, men nu ska jag istället ta fasta på den tankebana som väcktes i mig vid predikantens ord:

Okej, han finner det oroande att vi dödar foster som är så gamla som 18 veckor, ibland äldre. Enligt Ja till Livet utfördes 37 205 aborter år 2007. En siffra de tagit från Socialstyrelsen, som lär ha koll på läget. Vidare menar JtL att ett foster kan förnimma smärta redan vid 12-13 veckors ålder. Här kommer den parallell jag drog där i kyrkbänken:

År 2008, i Sverige, slaktade vi 3 072 400 grisar och 76 108 920 kycklingar. Kycklingarna får leva i en dryg månad tillsammans med sina olyckssyskon i stallar. De får maximalt vara 24 individer per kvadratmeter, eller "36 kg kyckling per kvadratmeter". Grisarna får leva 6 månader. Handjuren har oturen att utan bedövning bli kastrerade någon dag efter födsel, eftersom de annars tenderar att bli aggressiva när de bor så trångt. Plus att vi då även undviker galtlukt, en obehaglig lukt och smak som kan uppstå i köttet hos okastrerade hangrisar. Förnimmer de smärta? Med största sannolikhet.

Jag uppmanar er att följa länkarna ovan och läsa mer om hur vi råder om dessa våra minsta syskon. Råder om? Ja, hur står det egentligen i Första Moseboken? Första kapitlet, vers 26:

Och Gud sade: 'Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."

I Bibel 2000 har "råda om" bytts ut mot "härska över":

Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."

Vilket ord vi än väljer är det viktiga här att vi frågar oss, vad innebär det att råda över någon? Vilken sorts härskare vill vi vara? Vill vi vara en upplyst despot som känner empati för de vi rår om och som vill deras bästa, att de ska få leva bra liv? Eller vill vi vara Hitler?

Cykeltur.

2009-06-22T20:16:00.007+02:00

Idag var jag och mina kollektivare ute på en cykeltur. Vi fann detta hus, fullt med små vindkraftverk. Tillhör tydligen Egen El, som känns som ett mycket lovvärt projekt. Se fler bilder på min bilddagbok.

Igelkotten.

2009-06-01T21:37:00.005+02:00

För en dryg timme sen slog jag ihjäl en igelkott.

Minnet kommer jag bära med mig resten av livet. Jag kommer fortfarande ihåg den lilla skadade mus jag trampade till döds för många många år sedan, och det blir inte lättare med ökad storlek. Missförstå mig rätt, jag vill att igelkotten ska följa mig. Jag vill inte att det ska kännas som en fika på stan att släcka livet på en annan varelse.

På en ynkligt liten villagata som jag passerade med cykeln har någon lyckats med konststycket att träffa av en igelkott, för att sedan köra därifrån. Först cyklar jag förbi, och ser att den blöder. Efter 100 meter måste jag vända om, jag kan inte förmå mig att fortsätta till den vackra kvällsoliga allén som är mitt mål, när jag vet att det ligger en blodig stackare längre upp på gatan. Då jag kommer tillbaka har en bil stannat och - vad jag antog var - mor och dotter har närmat sig djuret. Vid en närmare titt konstaterar vi att inälvorna är på fel sida skinnet, och att kroppen simmar i blod.

Nånstans här står det klart för mig att djuret måste avlivas, och att det är jag som ska göra det. Detta är dels en rent faktabaserad slutsats, men oxå en känsla jag har i maggropen. Uppgiften har fallit på mig. Mamman har plockat fram handtaget till en domkraft ur bakluckan, och jag tar det och knäböjer vid den taggiga bollen.

Jag önskar jag kunde lugna er med att det gick snabbt och smärtfritt. Tyvärr är igelkottar uppenbart tåliga djur. Tre slag behövdes för att den skulle tystna och ligga still. Sen sköv jag upp den på en sopskyffel som mamman producerat ur sin skalmanbil. Jag lämpade liket i en häck bredvid vägen, på ett ställe där tomten bakom inhyste halvmeterhöga kirskål. Troligen får den vila i frid - åtminstone från trädgårdsfantaster. Vi sa adjö till varann och den lille krabaten, och de for sin väg.

Det kanske låter konstigt, men jag känner mig tacksam för att jag fått uppleva det här. Tacksam och helt tom. Jag växer med erfarenheten, och de spår den sätter i mig. Nu föreslår jag en tyst minut för igelkotten som lämnat jordelivet via mitt aktiva handlande. Jag sörjer dig.

Våffeldagen.

2009-03-25T19:14:00.006+01:00

Vi inleder med en första detaljtitt på vårat kök, nämligen den fina tavla som sitter ovanför köksbordet. Införskaffad i Nykvarn Hantverksby när syster K bodde där.

Rubriken har ju redan avslöjat ämnet för kvällen, men här kommer en ledtråd för er analfabeter, som inte heller kan läsa detta. Håhåjaja. Tack förresten, Moa, för påminnelsen om denna dags existens.

Här har jag kommit igång, och det går toppenbra! Receptet jag använde, med några små modifikationer, kommer från Våfflor.se. Lägg märke till vår nya granna spis. Präriens drottning!

Nu börjar det skojiga. Som den skarpsynte observerar finns - förutom det vanliga våffeltillbehöret sylt - även en uppsjö andra spännande prylar som jag och Simon ville testa att lägga på de fina skapelserna i bildens centrum.

Jag inleder med den synbart klockrena kombon finrivna morötter och äppelmos. Ovanpå: ett uns ingefära. Den var helt okej.

Låtom oss flippa ur. Om vi börjar kl 9 så återkommer här morötterna, men denna gång i sällskap med russin och hasselnötter. Fortsätter vi medurs är nästa den förra lik. Efter det kommer en gynnare med margarin och socker. Mumma. Den fjärde är för viktväktaren - samma som föregående fast utan socker. Avslutningsvis min favorit i kategorin "nydanande": Soltorkade tomater, gröna oliver och svartpeppar, på en bädd av Hot Chili Sauce. God, men våffelsmaken blev högst marginell.

Sådär, två dubbelhjärtan och ett ensamt. Soloartisten har fått den tveksamma äran att ikläda sig Sweet Chili-sås, resultatet blev därefter. Vänstra dubbeln är äppelmos toppat med ingefära och kanel, samt att den övre delen fått sig några russin. På högra sidan ser vi en botten av morötter med Drottningsylt och Hot Chili Sauce på respektive hjärta.

Simpan presenterar här en av aftonens mer ortodoxa inslag, drottningsylt och äppelmos. Vi gillar't!

Precis på slutet kom det in en bubblare som inte var med i orignaluppsättningen skådad på fotot ovan: Jordnötssmör. Övre delen har givits en generös klick drottningsylt utöver jordnötssmöret.

Jag och jordnötsmöret. Bästa vänner. Slutligen kan jag verkligen rekommendera våffelreceptet, jag tyckte de blev jättegoda. Jag hade ingen rapsolja hemma, så jag körde enbart på mjölkfritt margarin.

Umeåvisit

2009-03-22T15:52:00.003+01:00

Sådär, nu sitter jag på Ybussen söderut och ska plita ihop en text, efter illa dolda påtryckningar och pikar från syster F. Jepp, jag har varit i Umeå och hälsat på. Kom dit i tisdags morse och har hunnit hänga med ett gäng vänner och såklart min systerson och hans föräldrar. När jag skulle köpa biljett hitupp märkte jag att jag redan börjat acklimatisera mig till livet och resorna i söder. "Aah, vad dyrt", "Åh, vad lång tid" och så vidare. Men när jag nu sitter här på bussen söderut känns det helt okej ändå. Visserligen 8,5 timmars resa, men det finns internet och jag kan passa på att träffa en vän i Stockholm när jag kommer dit. Då kan jag sova där och slipper åka direkt hem. Det är grymt att ha möjligheten att sova över i Stockholm och ta ett morgontåg till skolan på måndagen, att ha såpass nära.

Min vistelse i Umeå kan egentligen sammanfattas i ett ord: Socialisering. Med det menar jag inte den systematiska påtryckning som ett samhällssystem eller en grupp människor utövar på en individ, och som medför att denne tar till sig vissa sätt att bete sig och omfamnar de normer systemet eller gruppen mer eller mindre öppet förespråkar, utan jag pratar såklart om att hänga runt med nära och kära. Huvudsakligen har detta inneburit promenader, Schmäck, Café Pilgatan, Emmausfest och brädspel.

Här nedan kommer en racka bilder som jag tänker kommentera i bildtexten. De är i omvänd kronologisk ordning (jag ids inte sortera om dem i Html-koden), så ni kommer få en resa bakåt i tiden. Varsågoda:

Det är bra att vara tydlig, men i nuläget känns skylten en smula överflödig...

Framför oss ser vi vad som snart kommer bli ett nytt bostadsområde och järnvägsstationen Umeå Östra. Just nu känns det lagom attraktivt. Grävmaskinerna har på ett effektivt sätt demolerat och massakrerat vad som en gång var en vacker strandpromenad och gatan som bar namnet Hoppets Gränd. Känns lite ödesmättat.

Chockturism Light. Vi gick förbi Geografigrändslängan som brann upp. Inspärrat var det, men vi kunde ändå få se en hel del utbrända fönster.

Nu förflyttar vi oss raskt tillbaka i tiden till förra helgen, då jag och mina kollektivkamrater tog en cykeltur i och runt Katrineholm. Bland annat passerade vi dessa två turbiner. En informationsskylt talade om att de är av typen Francisturbiner och att de tillverkades av Karlstad Mekaniska Werkstad år 1904. Samma verkstad som min käre far jobbade drygt 30 år på, även om den de senaste åren bytt namn och ägare som andra byter sängkläder.

Denna vackra skylt hittade vi på en nerlagd industrifastighet i centrala Kattne, och jag ber er särskilt notera de pedagogiska streckfigurerna.

Här har jag tagit ett foto från en skylift som vi fick åka upp i under vår sista lektion i stolpklättring. Tändstickan ni ser närmast är den 13-metersstolpe som vi gjorde vårt höjdprov i, och de gula kluttarna längre upp i bilden är tre av mina klasskamrater som försöker riva liv i en bergborrmaskin av märket Kobra.

Sagda Skylift, fotad från en 12-metersstolpe. Här är den i sitt högsta läge, och sträcker sig då 18 meter över marken. Det var faktiskt mindre läskigt än jag trodde att vara där uppe, men så gjorde vi inga snabba rörelser med manöverdonen heller. Men vi styrde oss fram till Höjdprovsstolpen till höger i bild, och klappade lite på den.

Detta är min nya utsikt. Tallen ni ser på vår innergård kan om kvällarna fyllas ett hundratal kajor utan att det syns märkbart. Hörs gör det dock. Jag tror de planerar något.

Här är linneskåpet jag nämde i förra inlägget. Det är till stor belåtenhet och jag har kunnat stuva undan det mesta krimskramset i mitt rum. Definitivt inte värt sin vikt i guld, men mycket funktionellt och snyggt.

Sänghörnan. Jag ledsnade helt på att sova på golvet och spontanköpte den första 120cm-sängram jag hittade på loppis. Svarvade detaljer är ingen favorit, men jag tycker ändå att den gör sig tillsammans med väggarna och sänglampan. Bortse från kasettdäcket som agerar sängbord, var sak har sin tid.

Fullt ös med allt!

2009-02-26T22:58:00.006+01:00

Ikväll kände jag att det var dags att plita ner några ord, annars riskerar även detta lovvärda projekt att följa så många av mina tidigare briljanta idéer ner i den kvicksand som de så tragiskt runnit ut i. Det finns jättemycket att säga om den senaste veckan, men jag kommer börja i liten och kortfattad skala. Efter pappas avvfärd övergick livet i sjukdom av det däckande slaget. Höll mig inne, och mest i sängen, mellan onsdag och söndag. Skittråkigt. Men men, varför deppa ner oss i det, när jag ju har flyttat inom stan! Sitter numer i ett rum i en studentlägenhet jag delar med två andra klasskamrater. Det är fortfarande flyttstökigt här inne, och jag har saker i lådor som behöver en hylla eller ett skåp att stuvas in i för att jag ska känna mig nöjd. Idag fann jag dock lösningen genom att spontant köpa ett linneskåp på kommunens returmarknad. Skåpet är i en äldre modell, med tre dörrar varav två öppnas tillsammans. För er som varit i mitt rum på Plåtis kan jag berätta att det liknar det skåp som står där, men lite ljusare i färgen. Bild kan komma senare. Åbäket väger i runda slängar som en fullvuxen islandshäst, så det var med ett leende jag la på en hundring på priset för att få det hemkört. Billigt! Det märks att de är backade av en kommun. Inte ens på Emmaus Umeå kan vi prisdumpa hemkörning till den nivån.

Nånå, nu må jag lägga mig eftersom jag fått den tveksamt praktiska vanan att vakna av mig själv senast kl 07 om morgnarna. Jag avslutar ikväll med ett foto på mig från Ransäterfestivalen år 2003. Det är fint och får mig att längta efter Ransäter, sommaren och kortare hår.

Fotograf: Marja

Pappavisit.

2009-02-16T20:13:00.011+01:00

Helgen har varit mycket trevlig, och har huvudsakligen spenderats i familjens sällskap. Lördagskvällen tog oss dock hem till en granne för middag och efterföljande spel. Land och Stad blev aftonens interaktiva underhållning, vilket resulterade i fantasifulla Dödsorsaker, tveksamma Hundraser samt en hel uppsjö Mytologiska gestalter. Detta var alltså tre av de sju kategorier vi spelade. De resterande var klassikerna Land och Stad, samt Sjukdomar, Växter och Fåglar. Den som inte vet vad Land och Stad är men känner "detta vill jag veta mer om!", hör av dig! Jag utvecklar gärna ämnet.

Imorse begav jag mig åter mot Katrineholm, och som rubriken antyder hade jag min pappa med mig. Vi tog hans bil och kunde således få med oss en hoper av mina prylar från Värmland. Gött. Han är fortfarande här och ska sova över åtminstone en natt. Fint det. Jag tog med honom på stolpklättringen i eftermiddag och han fick själv prova på att klättra lite. Vi var tillsammans upp i en av 12-metersstolparna, men det har jag tyvärr inte dokumenterat visuellt. Däremot bjuds några solofoton på far här nedan.

Resten av eftermiddagen spenderades på loppisar, och jag fyndade ett Hexikon - sammanställt av bl.a. Alf Henrikson - samt en vinyl med Arja Saijonmaa. Båda från det historiskt viktiga 1981! Albumet Sånger från asfalt och ängar är proppat med finsk tango vilket jag längtar efter att få avnjuta när jag monterat min idag medtagna vinylspelare. Föreställ er bara låtar som Livet i löpgravarna, Samba Katastrof, Kall kärlek och Silja Line Blues! Idag väljer jag att - Finland till ära - avsluta med ett citat från baksidan av ovan nämnda album:

"Finland är ett land som känner sig ensamt, fast det är omgivet av idel vänner. Folket är litet, språket litet. Ute i världen - som är stor - finns det inte många andra som förstår det finska språket än de landsmän som har flyttat hemifrån och som förvånansvärt segt håller fast vid sitt modersmål liksom deras efterskommande till tredje och fjärde led.

Den som föds i Finland får vara beredd på att bli uppryckt med rötterna minst en gång i livet, ofta fler. Då är det inte underligt att Finland, när det sjunger, blandar dur och moll på ett egenartat sätt. Molltonerna är till för hjärtats glädje. I yraste dur målas de sorgligaste tragedier. Så är det i folkdikten och så är det i sångerna som folket dansar till idag."

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten - min mobilkamera gillar klara, soliga dagar bäst.

Tenta och värmlandsresa.

2009-02-13T23:21:00.004+01:00

Så var den första tentan avklarad. Det känns bra. Om jag lyckats undvika slarvfel så bör jag landa på full pott. Jag återkommer i ärendet. Nästa vecka drar Trefas-elen igång, det känns skoj att ge sig in på ett område jag inte beträtt tidigare.

Efter tentaskrivandet tog jag tåget mot Värmland, för att i helgen fira systers (och min egen och D:s) födelsedag. Det är fantastiskt att det tar under två timmar att angöra Karlstad! Väl där träffade jag en vän och for ut på Ikea för inskaffande av systers födelsedagspresenter. Eftersom hon sover här i rummet intill och imorgon är den stora dagen kan jag med gott samvete avslöja att jag köpt sittkuddar i rotting att ha framför öppna spisen. Imorgon får vi se om hon gillar dem.

Ikväll var mamma, pappa, jag och syster K här hemma och satt och pratade. Då kröp det fram att det en gång funnits en pelletsinsats till vedpannan som håller den här delen av huset med värme! Här har jag gått med ett lågintensivt motstånd mot vedhämtning och fallit till föga för den dyra elpatronen för att få en dräglig inomhustemperatur, så visar det sig att det finns alternativ! Imorgon ska vi se om vi kan leta fram den. Tänk, att bara hämta fram säcken med pellets och mata in, fjutta på med lite näver och sen njuta goa värmen. Jag ser en ljusnande framtid vid horisonten.

Nu börjar det bli dags att krypa ner i sängen, ska ju upp tidigt imorgon och uppvakta.

Födelsedagen min.

2009-02-11T19:51:00.012+01:00

Igår hände det. Jag blev 28. Såhär på min ålders försommar kan jag med gott samvete kalla mig en person "i 30-års åldern", om det nu nånsin hjälpt någon. På måndagskvällen anlände min kära mor, för att kunna vara här på morgonen och gratulera mig. Fint. Hon påpekade att min toalett var antarktis, vilket jag såklart visste sen tidigare då jag suttit på den varenda morgon sen jag kom hit. Vad jag dock inte tänkt på var att det där inne finns en sjukt stor ventilationsöppning som ej går att stänga. Mamma menade att den orsakade draget i hela lägenheten och att den var anledningen till att det är jag och pingvinerna på toan om mornarna. Detta bevisades genom att jag tejpade upp en kartongbit över större delen av öppningen och att det inom några timmar skapats ett behagligt klimat i badrummet och resten av bostaden. I natt kunde jag sova utan underställ! Seger.

Födelsedagsmorgonen började med ett kort jag-må-han-leva-solo av mammi och övergick snabbt i muffinsätning och paketöppning. En behändig stavmixer (smoothies!), ett husapotek (cred Östanås Örtterapi), två pennor och Erlend Loes Gör vad du vill blev resultatet av sagda öppning. Jag mycket nöjd. Dagen spenderades på skolan med ellära och matematik, fortsatte sedan med Loppisbesök (Tjuv och Polis i klassisk tappning införskaffat!) och promenad till Katrineholms natursköna sevärdheter. Dessa är i min mening Östra skogsåsen som lämpligen promeneras. På tvären från denna ansluter Djulö Allé, en lång och vackert inramad väg som sträcker sig över (häpna!) Djulö Slätt. I slutet av åsen finns dessutom en Skogskyrkogård som jag som snabbast passerat tidigare. Ska ge den mer tid vid ett senare tillfälle. Denna låg för långt bort för att presenteras under denna promenad.

Kvällen avslutades med att två trötta födelsedagsfirare testade tjänsten OnlinePizza.se. Riktigt skojigt och skönt att beställa mat via nätet och få den levererad till dörren. Nöjet förhöjdes kraftigt av "Modifiera beställning"-funktionen, som tillät oss att lägga till och ta bort ingredienser från en bocka-i-och-ur-lista. Jag slog på stort och la till oliver till min falafeltallrik, samt bytte ut vitlöksåsen mot tomatsås. Jag hade kunnat lägga till potatismos eller vinäger till beställningen, men höll tillbaka infallet då jag ville äta det jag beställt. Men föreställ er den "anonyma" mix-möjligheten!!! Det fria valet sammanfattat i en modifierbar ingredienslista.

Klimatförändraren.

En klassiker (Nej, jag ids inte beskära eller rotera fotona, så de kommer se förjävliga ut ibland).

Egokavalkad, Tema: Eriqs olika ansikten

2009-02-09T18:36:00.011+01:00

Mer stolpklättring.

2009-02-09T16:48:00.013+01:00

Idag välsignades vi med soligt väder för första gången på länge här i Kattne. Mycket passande att vår enda lektion var stolpklättring. Momenten jag idag utfört är (1) nertagning av person som av någon anledning förlorat stödlinan och fallit baklänges i skorna och brutit anklarna (NEJ TACK!), (2) borttagning, utbytning och återsättning av säkringar vid transformator (görs från marken med vad som närmast kan liknas vid ett gigantiskt teleskopmetspö) och (3) sist var jag upp i 12-metersstolparna och najade fast en kabel vid en isolator som några klasskamrater tidigare satt dit (se foto längre ner).

Det sista momentet var bökigt tyckte jag, eftersom isolatorn sitter 60-70 cm utanför stolpen och jag var tvungen att luta mig ut och sedan vrida kroppen för att komma åt att naja. För att inte tala om den mentala ansträngningen att jobba med båda händerna i lutande position och således låta säkerhetslinan vara det enda som skyddar mig från att bli personen i övning (1). Det gick dock bra när jag väl kom igång att arbeta, det drog tankarna från möjliga mardrömsscenarion.

Notera att det går att klicka på fotona för att se dem i originalstorlek.

Ett foto med stolpen i sin fulla längd.

Den isolator ni ser längst till vänster var den jag najade fast kabeln på. Här är kamraterna som fäster isolatorerna jag nämnde ovan.

En nertagning enligt ovan nämnda scenario. Taget förra gången vi var ute, därav det töliga vädret.

Sent en fredagkväll.

2009-02-08T10:50:00.006+01:00

I fredags kväll var jag på Ungdomshäng på Pingiskyrkan (smeknamnet hörde jag från klasskamraten som bjöd in mig). Innan jag gick dit var jag tveksam av två anledningar:

1. Ungdomskväll. För mig låter det som att jag kommer vara gubben i gänget och folk kommer titta snett på den okända gamlingen som uppenbarar sig för att delta. Efter lugnande sms-svar från min klasskamrat slog jag den oron åt sidan, men då återstod den mer svårbrottade orsaken.

2. Pingstkyrkan. Visst har jag bestämt mig att tron är en del av min identitet som jag inte längre tänker gömma, utan bejaka och låta ta plats i mitt liv. Men Pingstkyrkan? Alla mina fördomar om frikyrkosamfund kastade sig över mig. Det kommer vara ett väckelsemöte, ett nät som fångar in ungdomar och gör dem till fundamentalister. Folk kommer tala i tungor och Runar kommer vara där och slå oss i pannan.

Okej, tänkte jag, detta är ett utmärkt tillfälle att testa mina fördomar, så jag knallade dit. Givetvis kom jag sent och var tvungen att smyga in mitt i vad som verkade vara en utläggning om vardagstro. Jag satte mig längst bak och lyssnade tyst. Flera olika personer ställde sig upp och berättade om sina egna upplevelser. Mina tankar gick till Kväkarnas metod för gudstjänst, där tyst kontemplation utgör grunden, men att vem som helst får ställa sig upp om de känner att de har något de vill säga. En form jag enbart läst om, men som känns sympatisk. På samma sätt gillade jag detta. Efteråt fick jag veta att det var Vittnesbördskväll (människor berättar om sina egna upplevelser av Gud), vilket tydligen inte händer så ofta. Själv tycker jag den platta form en sådan verkar ta sig är mycket trevlig.

Andaktsstunden följdes av Cafékväll och den överåldriga agnostiker jag kände mig som när gick dit blev väl emottagen. Vi pratade, fikade och spelade biljard. Vidare mötte jag en värmlänning! Han visade sig oxå gå på IUC, vilket verkar vara vanligt för utsocknes unga vuxna i den här stan. Aftonen vart lyckad och gick därifrån med vetskapen om att det finnas minst två spelföreningar i den här stan, eftersom jag träffade några som driver den ena. Den andra har jag haft mailkontakt med. Känns lovande.

För att avrunda kan jag säga att en fredagskväll i samtals- och spelsuget, nyktert sällskap slår högt på min lista. Jag trivdes bra. Dessutom fick jag några fördomar nerkörda i halsen, det är alltid nyttigt.

Värmland. Låter spännande.

2009-02-06T18:41:00.000+01:00

Ovanstående är den slogan som sammanfattade reklamkampanjen för mitt kära län, så som den såg ut när jag år 2000 bodde i vår kungliga huvudstad. Jag var måttligt road. Dock tror jag de fortfarande håller fast vid den på hemmaplan, tycker mig ha sett orden någonstans i Karlstad helt nyligt. Undrar hur väl den slog ut i Tunnelbanan?

Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om. Förra helgen var jag i Stockholm och gästspelade. Förutom Sci-Fi-bokhandeln hann jag även med ett möte för en nystartad RFSU-grupp, häng på söder samt en underbar spelkväll hemma hos Viktor E. Det var nästan som att vara på Sund eller Plåtis, eftersom densiteten älvsbackingar var skyhög. Detta är något jag vill göra till en vana, och det lät på de andra som att de oxå var peppade. Vi spelade Orangino och Absolut Överrens, och jag kan rekommendera båda (AÖ:s hemsida lämnar dock en del övrigt att önska).

I Orangino är upplägget att den spelare vars tur det är läser ett påstående och sedan ska alla, inklusive uppläsaren, bedöma på en 4-gradig skala hur bra påståendet stämmer på personen ifråga. Således är det bra om de som spelar känner varandra hyffsat. När alla sedan visar upp sin siffra börjar diskuterandet... Perfekt spel med så mycket Älvsbackabor närvarande. Själv blir jag såklart varm bara jag tänker på ett spel som handlar om att utveckla självbild och relationer! Absolut Överrens kan ni läsa om på den fula hemsidan, nu måste jag göra middag.

Naja kabel

2009-02-06T11:35:00.000+01:00

Som de flesta som läser den här texten vet, har jag påbörjat en utbildning som ska ge mig färdigheterna att arbeta som Distributionselektriker. Snart har en månad gått, och första tentan närmar sig. Den kommer att vara i Ellära A, och gå av stapeln om ganska exakt en vecka. Ellära och Matematik är de två teoretiska ämnen vi hittills förkovrat oss i, och jag måste säga att det än så länge känns mest som repetition. Naturvetenskapliga programmet har uppenbarligen viss fog för sitt påstående om att vara en bred utbildning. Med matten anade jag att så kunde bli fallet, men att i princip hela Ellära A täcks av fysiken på gymnasiet hade jag ingen aning om. Missförstå mig rätt, jag tycker det är gött med en mjukstart, och ekvationer och geometri var mina favoritdelar av matten, så jag är mycket nöjd att få spendera tid med dem igen. Ohms lag sitter rotad som hade jag lärt mig den via modersmjölken, så käre Inge byggde en stabil grund där på Sundsta-Älvkullegymnasiet för drygt 10 år sedan.

Det tredje, och enda praktiska, ämnet jag studerar (agerar) just nu är dock helt nytt för mig - klättring i trästolpe. Ända sedan jag kollade in kursinnehållet på den här KY-utbildningen har jag sett fram emot de praktiska inslagen, inte minst detta. Hittills har det inte gjort mig besviken. Jag antar att alla inte känner till min svaghet för arbetskläder och kringutrustning, så jag nämner den nu innan jag kastar mig in i en utläggning av vad vi använder när vi klättrar. Den ointresserade kan hoppa över nästa stycke.

Förutom den grundläggande linjemontörsutrustningen i form av flamskyddade varselkläder från kalsong (behöver ej vara varsel) till vinterjacka, skyddskor och handskar behövs vid klättring även speciella stolpskor, hjälm samt en helsele för fästning av säkerhetslinan, verktygsbältet och nödutrustningen. Helsele är inte en nödvändighet, men den är säkrast och bäst på att fördela belastningen vid den händelse att en montör blir hängande medvetslös eller skadad. Även halvselar och bälten förekommer, men blir allt ovanligare.

Ja, hursomhelst, i onsdags hade vi vår tredje klättersession, och då kombinerade vi den med att lära oss grunderna i att naja kabel. För den som inte känner till termen kan jag berätta att det handlar om att fästa/binda upp saker (med tråd). Det var väldigt skojigt att faktiskt göra något när jag väl var uppe i stolpen, känna hur det kan komma att gå till på riktigt. Här nedanför kommer lite visuell dokumentation på min första najning i stolpe:

Stolt Eriq visar upp sin skapelse. Hahaha, det ser ut att vara typ en meter till marken (stolpen är runt 9 meter, och jag är väl således ca 6 m upp).

Aluminiumtråden ni ser virad runt isolatorn (runda porslinsgrejen) och ledaren (den grövre aluminiumtråden som leder strömmen) är mitt verk. Tanken är att stabilisera tråden, om till exempel ett träd faller mot den.