Kärt återseende.

Igår träffade jag Stor-Hannes, som han numera lämpligen benämns i kretsarna kring min systerson. Det utvecklades till en mycket lyckad afton. Vi promenerade över Södermalm för att anlända till färjan över till Hammarby Sjöstad. Hannes underhöll med arkitekturfakta uppblandat med tips på restauranger, bland annat pekade han ut en som gick i linje med hans etiopiska höst. Samtalet rörde sig även kring ämnen som politik och framtidstankar av det mer individuella slaget.

Tvärbanan (som jag älskar att åka) och t-banan tog oss sedan tillbaka till Söder och Hannes lya. Det är konstigt att hans trapphus är en galleria. Efter en utlovad enklare husesyn övergick vi till Mario Tennis på Kuben. Tankar och samtal gled automatiskt norrut och till svunna tider. En ömsesidig hyllning av Bomberman Generation och våra Golden boy-turneringar tog vid, och den mediokra bubblaren Bomberman Jetters sågades enhetligt i samma goda anda.

Ni undrar såklart hur det gick i tennisen? Själv hade jag bara spelat det kanske någon gång innan, medan Hannes hade plåster på tummarna av den senaste tidens nötande. Således körde han över mig i första matchen. Han spelade Daisy (det "levande" exemplet på att skaparnas fantasi när det kommer till kvinnliga karaktärer är högst begränsad - en brunhårig Peach) medan jag valde Koopa Troopa, en betydligt mer fantasifull Sköldpadde-anka, och klassisk kanonmat i de mer traditionella Mariospelen. Eftersom "snabb" var Koopas specialitet tänkte jag det var lämpligt för en novis som undertecknad. Det hjälpte föga.

Till revanschen valde jag Wario, Marios tjocka och gula nemesis, som jag brukar äga med i Mario Kart. "Power" var hans specialitet. Hannes valde, om jag minns rätt, Shy Guy, en teknisk karaktär som han själv pratat ner inför förra matchen. Var detta måhända ett försök att göra oss mer jämspelta? Isåfall lyckades det, och en otroligt jämn 1-settare slutade 7-5 till mig! Det fick avrunda kvällen och jag for glad hem och la mig tidigt, som den knegare jag är. Förhoppningsvis blir det mer Hannes i mitt liv framöver.

Här kommer oxå slutet på inlägget, och jag vill i och med det presentera månadens ordvits (som vi körde förbi på E4:an idag):

"Ekmanbuss - Flexibussitet"

Nej nej nej.