torsdag 25 juni 2009

Att ta ansvar.

I söndags var jag på gudstjänst i en av frikyrkorna här i stan. Personen som höll i mötet sa en hel del bra saker om bland annat Johannes Döparen och hur hans enkla materiella livsföring och rika andliga liv var en förebild. Upprinnelsen till detta inlägg kom dock under predikan, som hölls av en annan person.

Denne inledde med att prata om vad han tyckte var en oroande snabb utveckling vad gäller abortfrågan. Att vi på enbart ett antal årtionden gått från att ha en lag mot aborter till att det nu ska vara närmast en "mänsklig rättighet". Själv oroas jag inte över den utvecklingen speciellt mycket. Varför han fann detta oroande vet jag ej, men min fördom utifrån vad jag vet säger mig att det handlar om att allt mänskligt liv är heligt. Vi är ju Guds avbild. Nu kanske ni tänker att det kommer följa ett långt resonemang om huruvida detta är sant eller inte, och vad jag tycker i frågan. Det kanske kommer nån gång, men nu ska jag istället ta fasta på den tankebana som väcktes i mig vid predikantens ord:

Okej, han finner det oroande att vi dödar foster som är så gamla som 18 veckor, ibland äldre. Enligt Ja till Livet utfördes 37 205 aborter år 2007. En siffra de tagit från Socialstyrelsen, som lär ha koll på läget. Vidare menar JtL att ett foster kan förnimma smärta redan vid 12-13 veckors ålder. Här kommer den parallell jag drog där i kyrkbänken:

År 2008, i Sverige, slaktade vi 3 072 400 grisar och 76 108 920 kycklingar. Kycklingarna får leva i en dryg månad tillsammans med sina olyckssyskon i stallar. De får maximalt vara 24 individer per kvadratmeter, eller "36 kg kyckling per kvadratmeter". Grisarna får leva 6 månader. Handjuren har oturen att utan bedövning bli kastrerade någon dag efter födsel, eftersom de annars tenderar att bli aggressiva när de bor så trångt. Plus att vi då även undviker galtlukt, en obehaglig lukt och smak som kan uppstå i köttet hos okastrerade hangrisar. Förnimmer de smärta? Med största sannolikhet.

Jag uppmanar er att följa länkarna ovan och läsa mer om hur vi råder om dessa våra minsta syskon. Råder om? Ja, hur står det egentligen i Första Moseboken? Första kapitlet, vers 26:
Och Gud sade: 'Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
I Bibel 2000 har "råda om" bytts ut mot "härska över":
Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."


Vilket ord vi än väljer är det viktiga här att vi frågar oss, vad innebär det att råda över någon? Vilken sorts härskare vill vi vara? Vill vi vara en upplyst despot som känner empati för de vi rår om och som vill deras bästa, att de ska få leva bra liv? Eller vill vi vara Hitler?

2 kommentarer:

  1. Intressant jämförelse! Som nog inte så många svenskar reagerar särskilt inför. Enligt de flesta kan inte ett djurliv jämföras med ett människoliv. Jag anser att det är däri problematiken ligger. I och med att vi ställer oss själva över djuren, så ska vi av automatik också vara deras härskare.

    Jag säger hellre att vi INTE är någons härskare utan lever i samförstånd med djuren. Men så är jag ju inte längre bibeltroende.

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren! Jo, jämförelsen kom som av sig själv när jag satt där.

    Vilken relation en än har till Bibeln så kvarstår faktumet att vi har makt som vi kan utöva över de ickemänskliga djur vi delar planet med, och med den makten följer ansvar. Ett ansvar jag menar att vi fullständigt struntar i när det kommer till djur vars kroppar i större eller mindre utsträckning utnyttjas i mänsklig konsumtion.

    I och med denna makt har vi (som hela vårt samhälle är ett symptom på) alltså möjligheten att göra livet till ett helvete för våra medvarelser. Så länge vi gör det finns inget samförstånd att prata om, även om det är dit vi vill. :)

    SvaraRadera