Jag vaknade nyss, och kunde inte somna om. Detta var vad jag insåg.
"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Så skrev Paulus till Korintierna (1 Kor 13:13). Till oss andra la han till ytterligare en bisats:
"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken, så länge den inte står i vägen för tillväxten, krigföringen, homofobin, nationalstaten eller kristendomens seger över alla andra religioner."
Eller?
Visar inlägg med etikett Tro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tro. Visa alla inlägg
torsdag 10 september 2009
söndag 19 juli 2009
10 viktiga saker hittills i sommar.
Vilka 10 saker har varit viktigast för dig denna sommar? frågade en vän via MSN. Jag gillar frågan, eftersom den får mig att fundera över vad som är viktigt i mitt liv, vad som påverkar mig. Frågans formulering indikerar hittills denna sommar, så jag är ganska begränsad i tiden. Kanske lika bra det. Här kommer en liten lista utan inbördes rangordning (sorterade efter den färg jag kommer att tänka på när jag läser punkten, eller nåt).
* Frida och Jonas bröllop med efterföljande samkväm. Tommys tal och sång berörde mig djupt, liksom den korta men gripande vigselakten. Kärleksfullt.
* Maris möhippa. Fina människor och kärlek även här. Ord som berörde varmt riktades till och från Mari under dagen.
* Robo Rally. Tveklöst ett av tidernas bästa sällskapsspel, och högaktuellt i samvaron i hembyn.
* Lära-kännandet av min första vegetarianvän i stan. När vi träffades insåg jag hur skönt det var med åtminstone en till som skippar köttet, och som dessutom har en hel radda bra värderingar i övrigt!
* Gud och mina utforskanden av den egna tron.
* Att discgolfandet har återupptagits.
* Internskämten kring, och missbruket av orden "okynnes" och "mård" bland mig och mina vänner i Kattne.
* Hemvändarhänget i Värmland, med kära familjemedlemmar och vänner. Spel, bad, skratt, sommarcafé och upprensning på gården.
* I vänliga rebellers sällskap av Annika Spalde och Pelle Strindlund
* Samtal med Gud av Neale Donald Walsch
Varsågod!
torsdag 25 juni 2009
Att ta ansvar.
I söndags var jag på gudstjänst i en av frikyrkorna här i stan. Personen som höll i mötet sa en hel del bra saker om bland annat Johannes Döparen och hur hans enkla materiella livsföring och rika andliga liv var en förebild. Upprinnelsen till detta inlägg kom dock under predikan, som hölls av en annan person.
Denne inledde med att prata om vad han tyckte var en oroande snabb utveckling vad gäller abortfrågan. Att vi på enbart ett antal årtionden gått från att ha en lag mot aborter till att det nu ska vara närmast en "mänsklig rättighet". Själv oroas jag inte över den utvecklingen speciellt mycket. Varför han fann detta oroande vet jag ej, men min fördom utifrån vad jag vet säger mig att det handlar om att allt mänskligt liv är heligt. Vi är ju Guds avbild. Nu kanske ni tänker att det kommer följa ett långt resonemang om huruvida detta är sant eller inte, och vad jag tycker i frågan. Det kanske kommer nån gång, men nu ska jag istället ta fasta på den tankebana som väcktes i mig vid predikantens ord:
Okej, han finner det oroande att vi dödar foster som är så gamla som 18 veckor, ibland äldre. Enligt Ja till Livet utfördes 37 205 aborter år 2007. En siffra de tagit från Socialstyrelsen, som lär ha koll på läget. Vidare menar JtL att ett foster kan förnimma smärta redan vid 12-13 veckors ålder. Här kommer den parallell jag drog där i kyrkbänken:
År 2008, i Sverige, slaktade vi 3 072 400 grisar och 76 108 920 kycklingar. Kycklingarna får leva i en dryg månad tillsammans med sina olyckssyskon i stallar. De får maximalt vara 24 individer per kvadratmeter, eller "36 kg kyckling per kvadratmeter". Grisarna får leva 6 månader. Handjuren har oturen att utan bedövning bli kastrerade någon dag efter födsel, eftersom de annars tenderar att bli aggressiva när de bor så trångt. Plus att vi då även undviker galtlukt, en obehaglig lukt och smak som kan uppstå i köttet hos okastrerade hangrisar. Förnimmer de smärta? Med största sannolikhet.
Jag uppmanar er att följa länkarna ovan och läsa mer om hur vi råder om dessa våra minsta syskon. Råder om? Ja, hur står det egentligen i Första Moseboken? Första kapitlet, vers 26:
Vilket ord vi än väljer är det viktiga här att vi frågar oss, vad innebär det att råda över någon? Vilken sorts härskare vill vi vara? Vill vi vara en upplyst despot som känner empati för de vi rår om och som vill deras bästa, att de ska få leva bra liv? Eller vill vi vara Hitler?
Denne inledde med att prata om vad han tyckte var en oroande snabb utveckling vad gäller abortfrågan. Att vi på enbart ett antal årtionden gått från att ha en lag mot aborter till att det nu ska vara närmast en "mänsklig rättighet". Själv oroas jag inte över den utvecklingen speciellt mycket. Varför han fann detta oroande vet jag ej, men min fördom utifrån vad jag vet säger mig att det handlar om att allt mänskligt liv är heligt. Vi är ju Guds avbild. Nu kanske ni tänker att det kommer följa ett långt resonemang om huruvida detta är sant eller inte, och vad jag tycker i frågan. Det kanske kommer nån gång, men nu ska jag istället ta fasta på den tankebana som väcktes i mig vid predikantens ord:
Okej, han finner det oroande att vi dödar foster som är så gamla som 18 veckor, ibland äldre. Enligt Ja till Livet utfördes 37 205 aborter år 2007. En siffra de tagit från Socialstyrelsen, som lär ha koll på läget. Vidare menar JtL att ett foster kan förnimma smärta redan vid 12-13 veckors ålder. Här kommer den parallell jag drog där i kyrkbänken:
År 2008, i Sverige, slaktade vi 3 072 400 grisar och 76 108 920 kycklingar. Kycklingarna får leva i en dryg månad tillsammans med sina olyckssyskon i stallar. De får maximalt vara 24 individer per kvadratmeter, eller "36 kg kyckling per kvadratmeter". Grisarna får leva 6 månader. Handjuren har oturen att utan bedövning bli kastrerade någon dag efter födsel, eftersom de annars tenderar att bli aggressiva när de bor så trångt. Plus att vi då även undviker galtlukt, en obehaglig lukt och smak som kan uppstå i köttet hos okastrerade hangrisar. Förnimmer de smärta? Med största sannolikhet.
Jag uppmanar er att följa länkarna ovan och läsa mer om hur vi råder om dessa våra minsta syskon. Råder om? Ja, hur står det egentligen i Första Moseboken? Första kapitlet, vers 26:
Och Gud sade: 'Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."I Bibel 2000 har "råda om" bytts ut mot "härska över":
Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."
Vilket ord vi än väljer är det viktiga här att vi frågar oss, vad innebär det att råda över någon? Vilken sorts härskare vill vi vara? Vill vi vara en upplyst despot som känner empati för de vi rår om och som vill deras bästa, att de ska få leva bra liv? Eller vill vi vara Hitler?
söndag 8 februari 2009
Sent en fredagkväll.
I fredags kväll var jag på Ungdomshäng på Pingiskyrkan (smeknamnet hörde jag från klasskamraten som bjöd in mig). Innan jag gick dit var jag tveksam av två anledningar:
1. Ungdomskväll. För mig låter det som att jag kommer vara gubben i gänget och folk kommer titta snett på den okända gamlingen som uppenbarar sig för att delta. Efter lugnande sms-svar från min klasskamrat slog jag den oron åt sidan, men då återstod den mer svårbrottade orsaken.
2. Pingstkyrkan. Visst har jag bestämt mig att tron är en del av min identitet som jag inte längre tänker gömma, utan bejaka och låta ta plats i mitt liv. Men Pingstkyrkan? Alla mina fördomar om frikyrkosamfund kastade sig över mig. Det kommer vara ett väckelsemöte, ett nät som fångar in ungdomar och gör dem till fundamentalister. Folk kommer tala i tungor och Runar kommer vara där och slå oss i pannan.
Okej, tänkte jag, detta är ett utmärkt tillfälle att testa mina fördomar, så jag knallade dit. Givetvis kom jag sent och var tvungen att smyga in mitt i vad som verkade vara en utläggning om vardagstro. Jag satte mig längst bak och lyssnade tyst. Flera olika personer ställde sig upp och berättade om sina egna upplevelser. Mina tankar gick till Kväkarnas metod för gudstjänst, där tyst kontemplation utgör grunden, men att vem som helst får ställa sig upp om de känner att de har något de vill säga. En form jag enbart läst om, men som känns sympatisk. På samma sätt gillade jag detta. Efteråt fick jag veta att det var Vittnesbördskväll (människor berättar om sina egna upplevelser av Gud), vilket tydligen inte händer så ofta. Själv tycker jag den platta form en sådan verkar ta sig är mycket trevlig.
Andaktsstunden följdes av Cafékväll och den överåldriga agnostiker jag kände mig som när gick dit blev väl emottagen. Vi pratade, fikade och spelade biljard. Vidare mötte jag en värmlänning! Han visade sig oxå gå på IUC, vilket verkar vara vanligt för utsocknes unga vuxna i den här stan. Aftonen vart lyckad och gick därifrån med vetskapen om att det finnas minst två spelföreningar i den här stan, eftersom jag träffade några som driver den ena. Den andra har jag haft mailkontakt med. Känns lovande.
För att avrunda kan jag säga att en fredagskväll i samtals- och spelsuget, nyktert sällskap slår högt på min lista. Jag trivdes bra. Dessutom fick jag några fördomar nerkörda i halsen, det är alltid nyttigt.
1. Ungdomskväll. För mig låter det som att jag kommer vara gubben i gänget och folk kommer titta snett på den okända gamlingen som uppenbarar sig för att delta. Efter lugnande sms-svar från min klasskamrat slog jag den oron åt sidan, men då återstod den mer svårbrottade orsaken.
2. Pingstkyrkan. Visst har jag bestämt mig att tron är en del av min identitet som jag inte längre tänker gömma, utan bejaka och låta ta plats i mitt liv. Men Pingstkyrkan? Alla mina fördomar om frikyrkosamfund kastade sig över mig. Det kommer vara ett väckelsemöte, ett nät som fångar in ungdomar och gör dem till fundamentalister. Folk kommer tala i tungor och Runar kommer vara där och slå oss i pannan.
Okej, tänkte jag, detta är ett utmärkt tillfälle att testa mina fördomar, så jag knallade dit. Givetvis kom jag sent och var tvungen att smyga in mitt i vad som verkade vara en utläggning om vardagstro. Jag satte mig längst bak och lyssnade tyst. Flera olika personer ställde sig upp och berättade om sina egna upplevelser. Mina tankar gick till Kväkarnas metod för gudstjänst, där tyst kontemplation utgör grunden, men att vem som helst får ställa sig upp om de känner att de har något de vill säga. En form jag enbart läst om, men som känns sympatisk. På samma sätt gillade jag detta. Efteråt fick jag veta att det var Vittnesbördskväll (människor berättar om sina egna upplevelser av Gud), vilket tydligen inte händer så ofta. Själv tycker jag den platta form en sådan verkar ta sig är mycket trevlig.
Andaktsstunden följdes av Cafékväll och den överåldriga agnostiker jag kände mig som när gick dit blev väl emottagen. Vi pratade, fikade och spelade biljard. Vidare mötte jag en värmlänning! Han visade sig oxå gå på IUC, vilket verkar vara vanligt för utsocknes unga vuxna i den här stan. Aftonen vart lyckad och gick därifrån med vetskapen om att det finnas minst två spelföreningar i den här stan, eftersom jag träffade några som driver den ena. Den andra har jag haft mailkontakt med. Känns lovande.
För att avrunda kan jag säga att en fredagskväll i samtals- och spelsuget, nyktert sällskap slår högt på min lista. Jag trivdes bra. Dessutom fick jag några fördomar nerkörda i halsen, det är alltid nyttigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
