Umeåvisit

Sådär, nu sitter jag på Ybussen söderut och ska plita ihop en text, efter illa dolda påtryckningar och pikar från syster F. Jepp, jag har varit i Umeå och hälsat på. Kom dit i tisdags morse och har hunnit hänga med ett gäng vänner och såklart min systerson och hans föräldrar. När jag skulle köpa biljett hitupp märkte jag att jag redan börjat acklimatisera mig till livet och resorna i söder. "Aah, vad dyrt", "Åh, vad lång tid" och så vidare. Men när jag nu sitter här på bussen söderut känns det helt okej ändå. Visserligen 8,5 timmars resa, men det finns internet och jag kan passa på att träffa en vän i Stockholm när jag kommer dit. Då kan jag sova där och slipper åka direkt hem. Det är grymt att ha möjligheten att sova över i Stockholm och ta ett morgontåg till skolan på måndagen, att ha såpass nära.

Min vistelse i Umeå kan egentligen sammanfattas i ett ord: Socialisering. Med det menar jag inte den systematiska påtryckning som ett samhällssystem eller en grupp människor utövar på en individ, och som medför att denne tar till sig vissa sätt att bete sig och omfamnar de normer systemet eller gruppen mer eller mindre öppet förespråkar, utan jag pratar såklart om att hänga runt med nära och kära. Huvudsakligen har detta inneburit promenader, Schmäck, Café Pilgatan, Emmausfest och brädspel.

Här nedan kommer en racka bilder som jag tänker kommentera i bildtexten. De är i omvänd kronologisk ordning (jag ids inte sortera om dem i Html-koden), så ni kommer få en resa bakåt i tiden. Varsågoda:

Det är bra att vara tydlig, men i nuläget känns skylten en smula överflödig...

Framför oss ser vi vad som snart kommer bli ett nytt bostadsområde och järnvägsstationen Umeå Östra. Just nu känns det lagom attraktivt. Grävmaskinerna har på ett effektivt sätt demolerat och massakrerat vad som en gång var en vacker strandpromenad och gatan som bar namnet Hoppets Gränd. Känns lite ödesmättat.





Chockturism Light. Vi gick förbi Geografigrändslängan som brann upp. Inspärrat var det, men vi kunde ändå få se en hel del utbrända fönster.




Nu förflyttar vi oss raskt tillbaka i tiden till förra helgen, då jag och mina kollektivkamrater tog en cykeltur i och runt Katrineholm. Bland annat passerade vi dessa två turbiner. En informationsskylt talade om att de är av typen Francisturbiner och att de tillverkades av Karlstad Mekaniska Werkstad år 1904. Samma verkstad som min käre far jobbade drygt 30 år på, även om den de senaste åren bytt namn och ägare som andra byter sängkläder.




Denna vackra skylt hittade vi på en nerlagd industrifastighet i centrala Kattne, och jag ber er särskilt notera de pedagogiska streckfigurerna.




Här har jag tagit ett foto från en skylift som vi fick åka upp i under vår sista lektion i stolpklättring. Tändstickan ni ser närmast är den 13-metersstolpe som vi gjorde vårt höjdprov i, och de gula kluttarna längre upp i bilden är tre av mina klasskamrater som försöker riva liv i en bergborrmaskin av märket Kobra.




Sagda Skylift, fotad från en 12-metersstolpe. Här är den i sitt högsta läge, och sträcker sig då 18 meter över marken. Det var faktiskt mindre läskigt än jag trodde att vara där uppe, men så gjorde vi inga snabba rörelser med manöverdonen heller. Men vi styrde oss fram till Höjdprovsstolpen till höger i bild, och klappade lite på den.




Detta är min nya utsikt. Tallen ni ser på vår innergård kan om kvällarna fyllas ett hundratal kajor utan att det syns märkbart. Hörs gör det dock. Jag tror de planerar något.




Här är linneskåpet jag nämde i förra inlägget. Det är till stor belåtenhet och jag har kunnat stuva undan det mesta krimskramset i mitt rum. Definitivt inte värt sin vikt i guld, men mycket funktionellt och snyggt.




Sänghörnan. Jag ledsnade helt på att sova på golvet och spontanköpte den första 120cm-sängram jag hittade på loppis. Svarvade detaljer är ingen favorit, men jag tycker ändå att den gör sig tillsammans med väggarna och sänglampan. Bortse från kasettdäcket som agerar sängbord, var sak har sin tid.