Nya tider, gammalt län.

När jag började min utbildning till Eldistributionstekniker för ca 14 månader sedan var jag säker på att när jag går ut är det bara att välja och vraka bland jobben. Med den medelålder som råder i branschen och det faktum att elektrisk infrastuktur är både känslig och väldigt nödvändig i det samhälle vi skapat åt oss, blir det en barnlek att hitta ett utvecklande och skojigt jobb!

Sen kom konjunkturnedgången, och de stora kraftbolagen drog åt sig tentaklerna likt sniglar som du lyfter upp från marken. Inte ens alla redan anställda fick följa med in i skalet. På det hela taget ett ganska otacksamt läge att kliva ut på banan som nyexaminerad elmontör. Men trots den håglöshet och ganska molokna stämning som rått i klassen på sistone har jag goda förhoppningar om att hitta mig en väg som passar.

I onsdags hade vi examensmiddag och utdelning av betyg och även två stipenider - ett för bästa betyg och ett för bästa examensarbete. Jag kan med stolthet meddela att båda gick till vårat hushåll! Simon plockade hem det första, och jag tilldelades det senare. Det känns väldigt skojigt! Dessutom underlättar det min ekonomiska situaton.

Givetvis lyckas de stava fel till efternamnet. Är det inte två 't' så blir det ett 's'.

Nästa vecka bär det av mot Värmland med flyttlasset, och jag kommer åter att bli värmlänning enligt folkbokföringen. Dock kommer jag ganska omgående styra kosan mot Malmö, där min kärlek huserar. Den 22e har jag bokat en biljett söderut. Huruvida jag kommer att bosätta mig där permanent eller om det bara blir en längre visit är inte fastställt, och beror helt på var jag hittar en försörjning jag trivs med. Malmö och Karlstad är mina primära sökorter numera, men skulle en intressant och utvecklande möjlighet visa sig någon annanstans är jag öppen även för det. En förutsättning är att avståndet till Malmö och Värmland är överkomligt.