Nya tider, gammalt län.

När jag började min utbildning till Eldistributionstekniker för ca 14 månader sedan var jag säker på att när jag går ut är det bara att välja och vraka bland jobben. Med den medelålder som råder i branschen och det faktum att elektrisk infrastuktur är både känslig och väldigt nödvändig i det samhälle vi skapat åt oss, blir det en barnlek att hitta ett utvecklande och skojigt jobb!

Sen kom konjunkturnedgången, och de stora kraftbolagen drog åt sig tentaklerna likt sniglar som du lyfter upp från marken. Inte ens alla redan anställda fick följa med in i skalet. På det hela taget ett ganska otacksamt läge att kliva ut på banan som nyexaminerad elmontör. Men trots den håglöshet och ganska molokna stämning som rått i klassen på sistone har jag goda förhoppningar om att hitta mig en väg som passar.

I onsdags hade vi examensmiddag och utdelning av betyg och även två stipenider - ett för bästa betyg och ett för bästa examensarbete. Jag kan med stolthet meddela att båda gick till vårat hushåll! Simon plockade hem det första, och jag tilldelades det senare. Det känns väldigt skojigt! Dessutom underlättar det min ekonomiska situaton.

Givetvis lyckas de stava fel till efternamnet. Är det inte två 't' så blir det ett 's'.

Nästa vecka bär det av mot Värmland med flyttlasset, och jag kommer åter att bli värmlänning enligt folkbokföringen. Dock kommer jag ganska omgående styra kosan mot Malmö, där min kärlek huserar. Den 22e har jag bokat en biljett söderut. Huruvida jag kommer att bosätta mig där permanent eller om det bara blir en längre visit är inte fastställt, och beror helt på var jag hittar en försörjning jag trivs med. Malmö och Karlstad är mina primära sökorter numera, men skulle en intressant och utvecklande möjlighet visa sig någon annanstans är jag öppen även för det. En förutsättning är att avståndet till Malmö och Värmland är överkomligt.

10 viktiga saker hittills i sommar.

Vilka 10 saker har varit viktigast för dig denna sommar? frågade en vän via MSN. Jag gillar frågan, eftersom den får mig att fundera över vad som är viktigt i mitt liv, vad som påverkar mig. Frågans formulering indikerar hittills denna sommar, så jag är ganska begränsad i tiden. Kanske lika bra det. Här kommer en liten lista utan inbördes rangordning (sorterade efter den färg jag kommer att tänka på när jag läser punkten, eller nåt).

* Frida och Jonas bröllop med efterföljande samkväm. Tommys tal och sång berörde mig djupt, liksom den korta men gripande vigselakten. Kärleksfullt.

* Maris möhippa. Fina människor och kärlek även här. Ord som berörde varmt riktades till och från Mari under dagen.

* Robo Rally. Tveklöst ett av tidernas bästa sällskapsspel, och högaktuellt i samvaron i hembyn.

* Lära-kännandet av min första vegetarianvän i stan. När vi träffades insåg jag hur skönt det var med åtminstone en till som skippar köttet, och som dessutom har en hel radda bra värderingar i övrigt!

* Gud och mina utforskanden av den egna tron.

* Att discgolfandet har återupptagits.

* Internskämten kring, och missbruket av orden "okynnes" och "mård" bland mig och mina vänner i Kattne.

* Hemvändarhänget i Värmland, med kära familjemedlemmar och vänner. Spel, bad, skratt, sommarcafé och upprensning på gården.

* I vänliga rebellers sällskap av Annika Spalde och Pelle Strindlund

* Samtal med Gud av Neale Donald Walsch

Varsågod!

Brottstycken ur ett Älvsbackaliv.

När det regnar är det skoj att gå ut och plaska med systersonen! Kameralinsen gillar inte den fuktiga stämningen, men det ger en talande effekt.

H hittade en trasig plastboll, som jag använde för att skapa bubblor i vattenpölar, till hans höga nöje!

Boulekväll med gôbbera. Ett underskattat nöje i mitt liv hittills.

Bad vid klippera med familjen OP. Gräsmången (sjön) är en av favoriterna hemmavid.

Buss 300!

När jag idag skulle kolla upp resvägar till Östanås från Stockholm fann jag först en sista-minuten med SJ till Karlstad. Ingen direkt märkvärdigt. När jag däremot kollar in bussar från Karlstad till Molkom på Värmlandstrafiks hemsida föreslår den inte enbart buss 400 (som är brukligt), utan även 401 och 300. Vad har hänt här? undrar jag, och tittar närmare i tidtabellen. Då visar det sig att vi numera har en busslinje som går direkt från Karlstad till Hagfors, via Östanås och Älvsbacka. Utan byte i Molkom. Utvecklingen går framåt!

För er som inte har koll på den här delen av Sverige kan jag berätta att Älvsbacka är en häftig socken norr om Karlstad, på gränsen till Hagfors kommun. Däremellan finns Molkom, ett samhälle där jag gått i skola och som även har kommunens närmaste mataffär från Älvsbacka sett. Ett beroendeförhållande som åtminstone vissa av oss Älvsbackabor betraktat med smått ogillande. Men som ni ser rör det på sig. Nu behöver vi inte längre stiga av i Molkom och byta buss, utan nu får Molkomborna kliva av buss 300, och vi kan sitta kvar (jo, jag vet, de har ju kvar två andra linjer, men ändå)!

Nästa steg: Eget postnummer. Frida, du får jobba på den. När du kommit upp dig ytterligare inom ditt företag vill jag att du lobbar för detta. Vad sägs om "660 66 Älvsbacka"?

Fullt ös med allt!

Ikväll kände jag att det var dags att plita ner några ord, annars riskerar även detta lovvärda projekt att följa så många av mina tidigare briljanta idéer ner i den kvicksand som de så tragiskt runnit ut i. Det finns jättemycket att säga om den senaste veckan, men jag kommer börja i liten och kortfattad skala. Efter pappas avvfärd övergick livet i sjukdom av det däckande slaget. Höll mig inne, och mest i sängen, mellan onsdag och söndag. Skittråkigt. Men men, varför deppa ner oss i det, när jag ju har flyttat inom stan! Sitter numer i ett rum i en studentlägenhet jag delar med två andra klasskamrater. Det är fortfarande flyttstökigt här inne, och jag har saker i lådor som behöver en hylla eller ett skåp att stuvas in i för att jag ska känna mig nöjd. Idag fann jag dock lösningen genom att spontant köpa ett linneskåp på kommunens returmarknad. Skåpet är i en äldre modell, med tre dörrar varav två öppnas tillsammans. För er som varit i mitt rum på Plåtis kan jag berätta att det liknar det skåp som står där, men lite ljusare i färgen. Bild kan komma senare. Åbäket väger i runda slängar som en fullvuxen islandshäst, så det var med ett leende jag la på en hundring på priset för att få det hemkört. Billigt! Det märks att de är backade av en kommun. Inte ens på Emmaus Umeå kan vi prisdumpa hemkörning till den nivån.

Nånå, nu må jag lägga mig eftersom jag fått den tveksamt praktiska vanan att vakna av mig själv senast kl 07 om morgnarna. Jag avslutar ikväll med ett foto på mig från Ransäterfestivalen år 2003. Det är fint och får mig att längta efter Ransäter, sommaren och kortare hår.

Fotograf: Marja

Pappavisit.

Helgen har varit mycket trevlig, och har huvudsakligen spenderats i familjens sällskap. Lördagskvällen tog oss dock hem till en granne för middag och efterföljande spel. Land och Stad blev aftonens interaktiva underhållning, vilket resulterade i fantasifulla Dödsorsaker, tveksamma Hundraser samt en hel uppsjö Mytologiska gestalter. Detta var alltså tre av de sju kategorier vi spelade. De resterande var klassikerna Land och Stad, samt Sjukdomar, Växter och Fåglar. Den som inte vet vad Land och Stad är men känner "detta vill jag veta mer om!", hör av dig! Jag utvecklar gärna ämnet.

Imorse begav jag mig åter mot Katrineholm, och som rubriken antyder hade jag min pappa med mig. Vi tog hans bil och kunde således få med oss en hoper av mina prylar från Värmland. Gött. Han är fortfarande här och ska sova över åtminstone en natt. Fint det. Jag tog med honom på stolpklättringen i eftermiddag och han fick själv prova på att klättra lite. Vi var tillsammans upp i en av 12-metersstolparna, men det har jag tyvärr inte dokumenterat visuellt. Däremot bjuds några solofoton på far här nedan.

Resten av eftermiddagen spenderades på loppisar, och jag fyndade ett Hexikon - sammanställt av bl.a. Alf Henrikson - samt en vinyl med Arja Saijonmaa. Båda från det historiskt viktiga 1981! Albumet Sånger från asfalt och ängar är proppat med finsk tango vilket jag längtar efter att få avnjuta när jag monterat min idag medtagna vinylspelare. Föreställ er bara låtar som Livet i löpgravarna, Samba Katastrof, Kall kärlek och Silja Line Blues! Idag väljer jag att - Finland till ära - avsluta med ett citat från baksidan av ovan nämnda album:

"Finland är ett land som känner sig ensamt, fast det är omgivet av idel vänner. Folket är litet, språket litet. Ute i världen - som är stor - finns det inte många andra som förstår det finska språket än de landsmän som har flyttat hemifrån och som förvånansvärt segt håller fast vid sitt modersmål liksom deras efterskommande till tredje och fjärde led.

Den som föds i Finland får vara beredd på att bli uppryckt med rötterna minst en gång i livet, ofta fler. Då är det inte underligt att Finland, när det sjunger, blandar dur och moll på ett egenartat sätt. Molltonerna är till för hjärtats glädje. I yraste dur målas de sorgligaste tragedier. Så är det i folkdikten och så är det i sångerna som folket dansar till idag."

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten - min mobilkamera gillar klara, soliga dagar bäst.

Tenta och värmlandsresa.

Så var den första tentan avklarad. Det känns bra. Om jag lyckats undvika slarvfel så bör jag landa på full pott. Jag återkommer i ärendet. Nästa vecka drar Trefas-elen igång, det känns skoj att ge sig in på ett område jag inte beträtt tidigare.

Efter tentaskrivandet tog jag tåget mot Värmland, för att i helgen fira systers (och min egen och D:s) födelsedag. Det är fantastiskt att det tar under två timmar att angöra Karlstad! Väl där träffade jag en vän och for ut på Ikea för inskaffande av systers födelsedagspresenter. Eftersom hon sover här i rummet intill och imorgon är den stora dagen kan jag med gott samvete avslöja att jag köpt sittkuddar i rotting att ha framför öppna spisen. Imorgon får vi se om hon gillar dem.

Ikväll var mamma, pappa, jag och syster K här hemma och satt och pratade. Då kröp det fram att det en gång funnits en pelletsinsats till vedpannan som håller den här delen av huset med värme! Här har jag gått med ett lågintensivt motstånd mot vedhämtning och fallit till föga för den dyra elpatronen för att få en dräglig inomhustemperatur, så visar det sig att det finns alternativ! Imorgon ska vi se om vi kan leta fram den. Tänk, att bara hämta fram säcken med pellets och mata in, fjutta på med lite näver och sen njuta goa värmen. Jag ser en ljusnande framtid vid horisonten.

Nu börjar det bli dags att krypa ner i sängen, ska ju upp tidigt imorgon och uppvakta.

Sent en fredagkväll.

I fredags kväll var jag på Ungdomshäng på Pingiskyrkan (smeknamnet hörde jag från klasskamraten som bjöd in mig). Innan jag gick dit var jag tveksam av två anledningar:

1. Ungdomskväll. För mig låter det som att jag kommer vara gubben i gänget och folk kommer titta snett på den okända gamlingen som uppenbarar sig för att delta. Efter lugnande sms-svar från min klasskamrat slog jag den oron åt sidan, men då återstod den mer svårbrottade orsaken.

2. Pingstkyrkan. Visst har jag bestämt mig att tron är en del av min identitet som jag inte längre tänker gömma, utan bejaka och låta ta plats i mitt liv. Men Pingstkyrkan? Alla mina fördomar om frikyrkosamfund kastade sig över mig. Det kommer vara ett väckelsemöte, ett nät som fångar in ungdomar och gör dem till fundamentalister. Folk kommer tala i tungor och Runar kommer vara där och slå oss i pannan.

Okej, tänkte jag, detta är ett utmärkt tillfälle att testa mina fördomar, så jag knallade dit. Givetvis kom jag sent och var tvungen att smyga in mitt i vad som verkade vara en utläggning om vardagstro. Jag satte mig längst bak och lyssnade tyst. Flera olika personer ställde sig upp och berättade om sina egna upplevelser. Mina tankar gick till Kväkarnas metod för gudstjänst, där tyst kontemplation utgör grunden, men att vem som helst får ställa sig upp om de känner att de har något de vill säga. En form jag enbart läst om, men som känns sympatisk. På samma sätt gillade jag detta. Efteråt fick jag veta att det var Vittnesbördskväll (människor berättar om sina egna upplevelser av Gud), vilket tydligen inte händer så ofta. Själv tycker jag den platta form en sådan verkar ta sig är mycket trevlig.

Andaktsstunden följdes av Cafékväll och den överåldriga agnostiker jag kände mig som när gick dit blev väl emottagen. Vi pratade, fikade och spelade biljard. Vidare mötte jag en värmlänning! Han visade sig oxå gå på IUC, vilket verkar vara vanligt för utsocknes unga vuxna i den här stan. Aftonen vart lyckad och gick därifrån med vetskapen om att det finnas minst två spelföreningar i den här stan, eftersom jag träffade några som driver den ena. Den andra har jag haft mailkontakt med. Känns lovande.

För att avrunda kan jag säga att en fredagskväll i samtals- och spelsuget, nyktert sällskap slår högt på min lista. Jag trivdes bra. Dessutom fick jag några fördomar nerkörda i halsen, det är alltid nyttigt.

Värmland. Låter spännande.

Ovanstående är den slogan som sammanfattade reklamkampanjen för mitt kära län, så som den såg ut när jag år 2000 bodde i vår kungliga huvudstad. Jag var måttligt road. Dock tror jag de fortfarande håller fast vid den på hemmaplan, tycker mig ha sett orden någonstans i Karlstad helt nyligt. Undrar hur väl den slog ut i Tunnelbanan?

Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om. Förra helgen var jag i Stockholm och gästspelade. Förutom Sci-Fi-bokhandeln hann jag även med ett möte för en nystartad RFSU-grupp, häng på söder samt en underbar spelkväll hemma hos Viktor E. Det var nästan som att vara på Sund eller Plåtis, eftersom densiteten älvsbackingar var skyhög. Detta är något jag vill göra till en vana, och det lät på de andra som att de oxå var peppade. Vi spelade Orangino och Absolut Överrens, och jag kan rekommendera båda (AÖ:s hemsida lämnar dock en del övrigt att önska).

I Orangino är upplägget att den spelare vars tur det är läser ett påstående och sedan ska alla, inklusive uppläsaren, bedöma på en 4-gradig skala hur bra påståendet stämmer på personen ifråga. Således är det bra om de som spelar känner varandra hyffsat. När alla sedan visar upp sin siffra börjar diskuterandet... Perfekt spel med så mycket Älvsbackabor närvarande. Själv blir jag såklart varm bara jag tänker på ett spel som handlar om att utveckla självbild och relationer! Absolut Överrens kan ni läsa om på den fula hemsidan, nu måste jag göra middag.