Pappavisit.

Helgen har varit mycket trevlig, och har huvudsakligen spenderats i familjens sällskap. Lördagskvällen tog oss dock hem till en granne för middag och efterföljande spel. Land och Stad blev aftonens interaktiva underhållning, vilket resulterade i fantasifulla Dödsorsaker, tveksamma Hundraser samt en hel uppsjö Mytologiska gestalter. Detta var alltså tre av de sju kategorier vi spelade. De resterande var klassikerna Land och Stad, samt Sjukdomar, Växter och Fåglar. Den som inte vet vad Land och Stad är men känner "detta vill jag veta mer om!", hör av dig! Jag utvecklar gärna ämnet.

Imorse begav jag mig åter mot Katrineholm, och som rubriken antyder hade jag min pappa med mig. Vi tog hans bil och kunde således få med oss en hoper av mina prylar från Värmland. Gött. Han är fortfarande här och ska sova över åtminstone en natt. Fint det. Jag tog med honom på stolpklättringen i eftermiddag och han fick själv prova på att klättra lite. Vi var tillsammans upp i en av 12-metersstolparna, men det har jag tyvärr inte dokumenterat visuellt. Däremot bjuds några solofoton på far här nedan.

Resten av eftermiddagen spenderades på loppisar, och jag fyndade ett Hexikon - sammanställt av bl.a. Alf Henrikson - samt en vinyl med Arja Saijonmaa. Båda från det historiskt viktiga 1981! Albumet Sånger från asfalt och ängar är proppat med finsk tango vilket jag längtar efter att få avnjuta när jag monterat min idag medtagna vinylspelare. Föreställ er bara låtar som Livet i löpgravarna, Samba Katastrof, Kall kärlek och Silja Line Blues! Idag väljer jag att - Finland till ära - avsluta med ett citat från baksidan av ovan nämnda album:

"Finland är ett land som känner sig ensamt, fast det är omgivet av idel vänner. Folket är litet, språket litet. Ute i världen - som är stor - finns det inte många andra som förstår det finska språket än de landsmän som har flyttat hemifrån och som förvånansvärt segt håller fast vid sitt modersmål liksom deras efterskommande till tredje och fjärde led.

Den som föds i Finland får vara beredd på att bli uppryckt med rötterna minst en gång i livet, ofta fler. Då är det inte underligt att Finland, när det sjunger, blandar dur och moll på ett egenartat sätt. Molltonerna är till för hjärtats glädje. I yraste dur målas de sorgligaste tragedier. Så är det i folkdikten och så är det i sångerna som folket dansar till idag."

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten - min mobilkamera gillar klara, soliga dagar bäst.