Jag är på väg ut från ett café, men ska först gå på toaletten. Grejen är bara att toastolen står framför disken i cafét. Jag sitter alltså och bajsar framför disken, och kommer först mot slutet på att det kanske är lite konstigt. Och tro inte att det är rymligt heller, Umebor kan tänka Tehörnans yta framför disken. Ni andra får tänka dryga metern. Folk kliver således i praktiken över mina knän, eller bökar sig i alla fall förbi framför dem.
Nu var det inte detta som satte djupa spår i mig, utan
jag lämnar inrättningen och beger mig ut i en närliggande park, och hänger under några träd. Plötsligt dyker en gammal vän upp tillsammans med några andra. Vi kramas länge, och medan vi håller om varann säger hon något i stil med "jag ska bräcka dig på söndag". Jag undrar vad hon pratar om, och det framkommer att en annan vän fyller år den dagen och att det som åsyftas är vem som kommer ha bäst present. Hon har förmodligen rätt, eftersom jag inte ens visste om bemärkelsedagen. Vi fortsätter hänga i parken, jag gör lite akrobatik i träden och hon spelar på nåt klaviaturinstrument. Tydligen lärde hon sig spela under sin tid i lumpen.
Här vaknar jag. Det kanske inte låter så speciellt, men grejen är att den här vännen och jag glidit ifrån varandra ganska ordentligt. Anledningarna är många och delvis höljda i dunkel (läs: jag har ingen aning om varför), men spänner från min personliga utveckling via en drös bitvis trassliga relationers påverkan på varann till skillnader i synen på aktivism och våldsutövande. Dessutom bor vi inte längre i samma stad.
Hursomhelst så fick den här drömmen mig att minnas vänskapen vi hade. Förtroendena, hålla-handen-samtalen, tilliten. Jag saknar det. Jag saknar dig.
