Fullt ös med allt!

Ikväll kände jag att det var dags att plita ner några ord, annars riskerar även detta lovvärda projekt att följa så många av mina tidigare briljanta idéer ner i den kvicksand som de så tragiskt runnit ut i. Det finns jättemycket att säga om den senaste veckan, men jag kommer börja i liten och kortfattad skala. Efter pappas avvfärd övergick livet i sjukdom av det däckande slaget. Höll mig inne, och mest i sängen, mellan onsdag och söndag. Skittråkigt. Men men, varför deppa ner oss i det, när jag ju har flyttat inom stan! Sitter numer i ett rum i en studentlägenhet jag delar med två andra klasskamrater. Det är fortfarande flyttstökigt här inne, och jag har saker i lådor som behöver en hylla eller ett skåp att stuvas in i för att jag ska känna mig nöjd. Idag fann jag dock lösningen genom att spontant köpa ett linneskåp på kommunens returmarknad. Skåpet är i en äldre modell, med tre dörrar varav två öppnas tillsammans. För er som varit i mitt rum på Plåtis kan jag berätta att det liknar det skåp som står där, men lite ljusare i färgen. Bild kan komma senare. Åbäket väger i runda slängar som en fullvuxen islandshäst, så det var med ett leende jag la på en hundring på priset för att få det hemkört. Billigt! Det märks att de är backade av en kommun. Inte ens på Emmaus Umeå kan vi prisdumpa hemkörning till den nivån.

Nånå, nu må jag lägga mig eftersom jag fått den tveksamt praktiska vanan att vakna av mig själv senast kl 07 om morgnarna. Jag avslutar ikväll med ett foto på mig från Ransäterfestivalen år 2003. Det är fint och får mig att längta efter Ransäter, sommaren och kortare hår.

Fotograf: Marja

Pappavisit.

Helgen har varit mycket trevlig, och har huvudsakligen spenderats i familjens sällskap. Lördagskvällen tog oss dock hem till en granne för middag och efterföljande spel. Land och Stad blev aftonens interaktiva underhållning, vilket resulterade i fantasifulla Dödsorsaker, tveksamma Hundraser samt en hel uppsjö Mytologiska gestalter. Detta var alltså tre av de sju kategorier vi spelade. De resterande var klassikerna Land och Stad, samt Sjukdomar, Växter och Fåglar. Den som inte vet vad Land och Stad är men känner "detta vill jag veta mer om!", hör av dig! Jag utvecklar gärna ämnet.

Imorse begav jag mig åter mot Katrineholm, och som rubriken antyder hade jag min pappa med mig. Vi tog hans bil och kunde således få med oss en hoper av mina prylar från Värmland. Gött. Han är fortfarande här och ska sova över åtminstone en natt. Fint det. Jag tog med honom på stolpklättringen i eftermiddag och han fick själv prova på att klättra lite. Vi var tillsammans upp i en av 12-metersstolparna, men det har jag tyvärr inte dokumenterat visuellt. Däremot bjuds några solofoton på far här nedan.

Resten av eftermiddagen spenderades på loppisar, och jag fyndade ett Hexikon - sammanställt av bl.a. Alf Henrikson - samt en vinyl med Arja Saijonmaa. Båda från det historiskt viktiga 1981! Albumet Sånger från asfalt och ängar är proppat med finsk tango vilket jag längtar efter att få avnjuta när jag monterat min idag medtagna vinylspelare. Föreställ er bara låtar som Livet i löpgravarna, Samba Katastrof, Kall kärlek och Silja Line Blues! Idag väljer jag att - Finland till ära - avsluta med ett citat från baksidan av ovan nämnda album:

"Finland är ett land som känner sig ensamt, fast det är omgivet av idel vänner. Folket är litet, språket litet. Ute i världen - som är stor - finns det inte många andra som förstår det finska språket än de landsmän som har flyttat hemifrån och som förvånansvärt segt håller fast vid sitt modersmål liksom deras efterskommande till tredje och fjärde led.

Den som föds i Finland får vara beredd på att bli uppryckt med rötterna minst en gång i livet, ofta fler. Då är det inte underligt att Finland, när det sjunger, blandar dur och moll på ett egenartat sätt. Molltonerna är till för hjärtats glädje. I yraste dur målas de sorgligaste tragedier. Så är det i folkdikten och så är det i sångerna som folket dansar till idag."

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten - min mobilkamera gillar klara, soliga dagar bäst.

Tenta och värmlandsresa.

Så var den första tentan avklarad. Det känns bra. Om jag lyckats undvika slarvfel så bör jag landa på full pott. Jag återkommer i ärendet. Nästa vecka drar Trefas-elen igång, det känns skoj att ge sig in på ett område jag inte beträtt tidigare.

Efter tentaskrivandet tog jag tåget mot Värmland, för att i helgen fira systers (och min egen och D:s) födelsedag. Det är fantastiskt att det tar under två timmar att angöra Karlstad! Väl där träffade jag en vän och for ut på Ikea för inskaffande av systers födelsedagspresenter. Eftersom hon sover här i rummet intill och imorgon är den stora dagen kan jag med gott samvete avslöja att jag köpt sittkuddar i rotting att ha framför öppna spisen. Imorgon får vi se om hon gillar dem.

Ikväll var mamma, pappa, jag och syster K här hemma och satt och pratade. Då kröp det fram att det en gång funnits en pelletsinsats till vedpannan som håller den här delen av huset med värme! Här har jag gått med ett lågintensivt motstånd mot vedhämtning och fallit till föga för den dyra elpatronen för att få en dräglig inomhustemperatur, så visar det sig att det finns alternativ! Imorgon ska vi se om vi kan leta fram den. Tänk, att bara hämta fram säcken med pellets och mata in, fjutta på med lite näver och sen njuta goa värmen. Jag ser en ljusnande framtid vid horisonten.

Nu börjar det bli dags att krypa ner i sängen, ska ju upp tidigt imorgon och uppvakta.

Födelsedagen min.

Igår hände det. Jag blev 28. Såhär på min ålders försommar kan jag med gott samvete kalla mig en person "i 30-års åldern", om det nu nånsin hjälpt någon. På måndagskvällen anlände min kära mor, för att kunna vara här på morgonen och gratulera mig. Fint. Hon påpekade att min toalett var antarktis, vilket jag såklart visste sen tidigare då jag suttit på den varenda morgon sen jag kom hit. Vad jag dock inte tänkt på var att det där inne finns en sjukt stor ventilationsöppning som ej går att stänga. Mamma menade att den orsakade draget i hela lägenheten och att den var anledningen till att det är jag och pingvinerna på toan om mornarna. Detta bevisades genom att jag tejpade upp en kartongbit över större delen av öppningen och att det inom några timmar skapats ett behagligt klimat i badrummet och resten av bostaden. I natt kunde jag sova utan underställ! Seger.

Födelsedagsmorgonen började med ett kort jag-må-han-leva-solo av mammi och övergick snabbt i muffinsätning och paketöppning. En behändig stavmixer (smoothies!), ett husapotek (cred Östanås Örtterapi), två pennor och Erlend Loes Gör vad du vill blev resultatet av sagda öppning. Jag mycket nöjd. Dagen spenderades på skolan med ellära och matematik, fortsatte sedan med Loppisbesök (Tjuv och Polis i klassisk tappning införskaffat!) och promenad till Katrineholms natursköna sevärdheter. Dessa är i min mening Östra skogsåsen som lämpligen promeneras. På tvären från denna ansluter Djulö Allé, en lång och vackert inramad väg som sträcker sig över (häpna!) Djulö Slätt. I slutet av åsen finns dessutom en Skogskyrkogård som jag som snabbast passerat tidigare. Ska ge den mer tid vid ett senare tillfälle. Denna låg för långt bort för att presenteras under denna promenad.

Kvällen avslutades med att två trötta födelsedagsfirare testade tjänsten OnlinePizza.se. Riktigt skojigt och skönt att beställa mat via nätet och få den levererad till dörren. Nöjet förhöjdes kraftigt av "Modifiera beställning"-funktionen, som tillät oss att lägga till och ta bort ingredienser från en bocka-i-och-ur-lista. Jag slog på stort och la till oliver till min falafeltallrik, samt bytte ut vitlöksåsen mot tomatsås. Jag hade kunnat lägga till potatismos eller vinäger till beställningen, men höll tillbaka infallet då jag ville äta det jag beställt. Men föreställ er den "anonyma" mix-möjligheten!!! Det fria valet sammanfattat i en modifierbar ingredienslista.

---

Klimatförändraren.

En klassiker (Nej, jag ids inte beskära eller rotera fotona, så de kommer se förjävliga ut ibland).

Egokavalkad, Tema: Eriqs olika ansikten

Mer stolpklättring.

Idag välsignades vi med soligt väder för första gången på länge här i Kattne. Mycket passande att vår enda lektion var stolpklättring. Momenten jag idag utfört är (1) nertagning av person som av någon anledning förlorat stödlinan och fallit baklänges i skorna och brutit anklarna (NEJ TACK!), (2) borttagning, utbytning och återsättning av säkringar vid transformator (görs från marken med vad som närmast kan liknas vid ett gigantiskt teleskopmetspö) och (3) sist var jag upp i 12-metersstolparna och najade fast en kabel vid en isolator som några klasskamrater tidigare satt dit (se foto längre ner).

Det sista momentet var bökigt tyckte jag, eftersom isolatorn sitter 60-70 cm utanför stolpen och jag var tvungen att luta mig ut och sedan vrida kroppen för att komma åt att naja. För att inte tala om den mentala ansträngningen att jobba med båda händerna i lutande position och således låta säkerhetslinan vara det enda som skyddar mig från att bli personen i övning (1). Det gick dock bra när jag väl kom igång att arbeta, det drog tankarna från möjliga mardrömsscenarion.

Notera att det går att klicka på fotona för att se dem i originalstorlek.

Ett foto med stolpen i sin fulla längd.

Den isolator ni ser längst till vänster var den jag najade fast kabeln på. Här är kamraterna som fäster isolatorerna jag nämnde ovan.

En nertagning enligt ovan nämnda scenario. Taget förra gången vi var ute, därav det töliga vädret.

Sent en fredagkväll.

I fredags kväll var jag på Ungdomshäng på Pingiskyrkan (smeknamnet hörde jag från klasskamraten som bjöd in mig). Innan jag gick dit var jag tveksam av två anledningar:

1. Ungdomskväll. För mig låter det som att jag kommer vara gubben i gänget och folk kommer titta snett på den okända gamlingen som uppenbarar sig för att delta. Efter lugnande sms-svar från min klasskamrat slog jag den oron åt sidan, men då återstod den mer svårbrottade orsaken.

2. Pingstkyrkan. Visst har jag bestämt mig att tron är en del av min identitet som jag inte längre tänker gömma, utan bejaka och låta ta plats i mitt liv. Men Pingstkyrkan? Alla mina fördomar om frikyrkosamfund kastade sig över mig. Det kommer vara ett väckelsemöte, ett nät som fångar in ungdomar och gör dem till fundamentalister. Folk kommer tala i tungor och Runar kommer vara där och slå oss i pannan.

Okej, tänkte jag, detta är ett utmärkt tillfälle att testa mina fördomar, så jag knallade dit. Givetvis kom jag sent och var tvungen att smyga in mitt i vad som verkade vara en utläggning om vardagstro. Jag satte mig längst bak och lyssnade tyst. Flera olika personer ställde sig upp och berättade om sina egna upplevelser. Mina tankar gick till Kväkarnas metod för gudstjänst, där tyst kontemplation utgör grunden, men att vem som helst får ställa sig upp om de känner att de har något de vill säga. En form jag enbart läst om, men som känns sympatisk. På samma sätt gillade jag detta. Efteråt fick jag veta att det var Vittnesbördskväll (människor berättar om sina egna upplevelser av Gud), vilket tydligen inte händer så ofta. Själv tycker jag den platta form en sådan verkar ta sig är mycket trevlig.

Andaktsstunden följdes av Cafékväll och den överåldriga agnostiker jag kände mig som när gick dit blev väl emottagen. Vi pratade, fikade och spelade biljard. Vidare mötte jag en värmlänning! Han visade sig oxå gå på IUC, vilket verkar vara vanligt för utsocknes unga vuxna i den här stan. Aftonen vart lyckad och gick därifrån med vetskapen om att det finnas minst två spelföreningar i den här stan, eftersom jag träffade några som driver den ena. Den andra har jag haft mailkontakt med. Känns lovande.

För att avrunda kan jag säga att en fredagskväll i samtals- och spelsuget, nyktert sällskap slår högt på min lista. Jag trivdes bra. Dessutom fick jag några fördomar nerkörda i halsen, det är alltid nyttigt.

Värmland. Låter spännande.

Ovanstående är den slogan som sammanfattade reklamkampanjen för mitt kära län, så som den såg ut när jag år 2000 bodde i vår kungliga huvudstad. Jag var måttligt road. Dock tror jag de fortfarande håller fast vid den på hemmaplan, tycker mig ha sett orden någonstans i Karlstad helt nyligt. Undrar hur väl den slog ut i Tunnelbanan?

Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om. Förra helgen var jag i Stockholm och gästspelade. Förutom Sci-Fi-bokhandeln hann jag även med ett möte för en nystartad RFSU-grupp, häng på söder samt en underbar spelkväll hemma hos Viktor E. Det var nästan som att vara på Sund eller Plåtis, eftersom densiteten älvsbackingar var skyhög. Detta är något jag vill göra till en vana, och det lät på de andra som att de oxå var peppade. Vi spelade Orangino och Absolut Överrens, och jag kan rekommendera båda (AÖ:s hemsida lämnar dock en del övrigt att önska).

I Orangino är upplägget att den spelare vars tur det är läser ett påstående och sedan ska alla, inklusive uppläsaren, bedöma på en 4-gradig skala hur bra påståendet stämmer på personen ifråga. Således är det bra om de som spelar känner varandra hyffsat. När alla sedan visar upp sin siffra börjar diskuterandet... Perfekt spel med så mycket Älvsbackabor närvarande. Själv blir jag såklart varm bara jag tänker på ett spel som handlar om att utveckla självbild och relationer! Absolut Överrens kan ni läsa om på den fula hemsidan, nu måste jag göra middag.

Naja kabel

Som de flesta som läser den här texten vet, har jag påbörjat en utbildning som ska ge mig färdigheterna att arbeta som Distributionselektriker. Snart har en månad gått, och första tentan närmar sig. Den kommer att vara i Ellära A, och gå av stapeln om ganska exakt en vecka. Ellära och Matematik är de två teoretiska ämnen vi hittills förkovrat oss i, och jag måste säga att det än så länge känns mest som repetition. Naturvetenskapliga programmet har uppenbarligen viss fog för sitt påstående om att vara en bred utbildning. Med matten anade jag att så kunde bli fallet, men att i princip hela Ellära A täcks av fysiken på gymnasiet hade jag ingen aning om. Missförstå mig rätt, jag tycker det är gött med en mjukstart, och ekvationer och geometri var mina favoritdelar av matten, så jag är mycket nöjd att få spendera tid med dem igen. Ohms lag sitter rotad som hade jag lärt mig den via modersmjölken, så käre Inge byggde en stabil grund där på Sundsta-Älvkullegymnasiet för drygt 10 år sedan.

Det tredje, och enda praktiska, ämnet jag studerar (agerar) just nu är dock helt nytt för mig - klättring i trästolpe. Ända sedan jag kollade in kursinnehållet på den här KY-utbildningen har jag sett fram emot de praktiska inslagen, inte minst detta. Hittills har det inte gjort mig besviken. Jag antar att alla inte känner till min svaghet för arbetskläder och kringutrustning, så jag nämner den nu innan jag kastar mig in i en utläggning av vad vi använder när vi klättrar. Den ointresserade kan hoppa över nästa stycke.

Förutom den grundläggande linjemontörsutrustningen i form av flamskyddade varselkläder från kalsong (behöver ej vara varsel) till vinterjacka, skyddskor och handskar behövs vid klättring även speciella stolpskor, hjälm samt en helsele för fästning av säkerhetslinan, verktygsbältet och nödutrustningen. Helsele är inte en nödvändighet, men den är säkrast och bäst på att fördela belastningen vid den händelse att en montör blir hängande medvetslös eller skadad. Även halvselar och bälten förekommer, men blir allt ovanligare.

Ja, hursomhelst, i onsdags hade vi vår tredje klättersession, och då kombinerade vi den med att lära oss grunderna i att naja kabel. För den som inte känner till termen kan jag berätta att det handlar om att fästa/binda upp saker (med tråd). Det var väldigt skojigt att faktiskt göra något när jag väl var uppe i stolpen, känna hur det kan komma att gå till på riktigt. Här nedanför kommer lite visuell dokumentation på min första najning i stolpe:

Stolt Eriq visar upp sin skapelse. Hahaha, det ser ut att vara typ en meter till marken (stolpen är runt 9 meter, och jag är väl således ca 6 m upp).

Aluminiumtråden ni ser virad runt isolatorn (runda porslinsgrejen) och ledaren (den grövre aluminiumtråden som leder strömmen) är mitt verk. Tanken är att stabilisera tråden, om till exempel ett träd faller mot den.